Att passera Stensjön och komma ut i lugnet på vidderna bortom sjön. Att bara höra vindens sus, våra steg mot marken och mina egna tankar. Att stanna och njuta av matsäck och utsikt innan vi vandrar vidare. Att titta på kartan som jag köpte för flera år sedan medan vi drömde om att åka till Sälen mycket oftare än vi kunde. Att veta att vi nu kan återvända hit till fjället igen och igen, många, många gånger. För nu är detta vårt hemma. 
 
Blicka ut över landskapet och ner mot vårt hem.
 
Stensjön, perfekt utflyktsmål även för små som inte orkar gå så långt. Ja även för stora som inte orkar gå så långt. Under sommarsäsongen kan man dessutom ta liften upp (och ner), från den är det 1-1,5 km stig, spång och grus till Stensjön. Lättvandrat alltså.
 
 
 
 
 
 
 
 
"Hjärta Kläppen", Kläppen blev dock suddigt...
 
Sträckan vi gick, Gustavsbacken/Toppstugan/Snögubben förbi liftarna och Stensjön, längs Sälenringen och ner mot Hemfjällsstugan vid min tumme Sedan rakt upp mot mot pekfinger. Det finns flera olika alternativ man kan gå på detta fjäll så vi har en hel del mer att upptäcka! En vanlig startpunkt för turer i området är även Högfjället, parkeringen mittemot Gammelgården.
Semesterdagarna avlöser varandra här hemma i Sälen medan vi upptäcker den ena efter den andra av våra vinterfavoriter i sommarskrud. I vintras blev Hundfjället en favorit för några av oss, framförallt pisterna "längst bort" som ger mest utsikt bort mot grannen Trysil. Häromdagen gick vi upp till toppen på Hundfällets skidanläggning och vi började genast prata om repriser och andra vandringsalternativ- och bättre kondis och styrka så stegen uppför blir lättare och turerna längre...
 
Det var för övrigt ganska mycket folk i farten i Hundfjället denna julidag, bland annat verkade Trollskogen locka många barnfamiljer. Och den sommaröppna våffelstugan!?
 
Här kan man läsa mer om att vandra med Hundfjället som bas. Man kan även klicka vidare till en karta. 
 
 
 
 
 
 
 
Steg för steg upptäcker vi vår nya hemort, Sälen. Förra sommaren, när vi ännu inte hade flyttat hit, vandrade vi en liten bit på Södra Kungsleden, på asfaltsvägen som börjar vid Högfjällshotellet och småningom övergår i grusväg och stigar. Det blåste kallt och vi kände oss som värsta amatörerna när vi gick och frös om öronen eftersom vi varken hade mössor eller buffar med oss. Det blev en väldigt kort runda men vi hann i alla fall drömma om att ha detta i vår vardag. Nu HAR vi det i vår vardag och jag förundras och gläds gång på gång över det.
 
Vi har gått de första 2-3 kilometrarna flera gånger under våren och sommaren och pausat i vindskyddet man kommer till efter ca 2 km (där asfalten slutar). Det är verkligen värt att gå vidare en bit efter vindskyddet för när man kommer upp på "toppen" breder en utsikt med milsvida fjäll ut sig framför en. Igår cyklade vi fram till Östfjällsstugan och hade planer på att utforska rundturen kring Östfjället (på ca 9 km), men det var lite för stenigt för några av oss så vi vände istället och njöt av den långa nerförsbacken tillbaka till Högfjällshotellet. Men vandra runt ska vi testa framöver!
 
Detta kommer att vara ett perfekt ställe för vardagspromenader och cykelturer även i höst. Vi står nämligen inför utmaningen att ta oss ut på fjället även många vardagskvällar... 
 
Sjön nedanför vindskyddet där asfaltsvägen slutar. Det vita är Tandådalens "snölager" under vita preseningar.
 
På väg upp mot toppen och utsikten.
 
Utsikten går inte att fånga på bild.
Fjällvyer i skiftande blå nyanser breder ut sig från detta och högerut så långt man ser.
Man kan liksom inte se sig mätt på det. 
 
Lite vildare terräng om man vill vandra eller cykla runt Östfället istället för att ta samma väg tillbaka från Östfjällsstugan.
 
 
Fjällfika. Godaste fikat!
Vid Östfällsstugan finns flera fikaplatser ute. Och själva stugan som man kan gå in i. 
 
Vi tog samma väg tillbaka. Denna gång. Det ska bli många fler! 
 
Karta och information, skärmdumpar från Malung-Sälens vandringsguide: