"Hit måste vi åka igen i höst!" sa vi när vi var på utflykt till Njupeskär i somras. Och nu är det höst. Och i söndags var vi dit. Förra gången gick vi "bara" fram till vattenfallet, den här gången gick vi upp runt och bakom. En "lite mer teknisk stig" som man säger i cykel-kretsar när det är stenigt som 17. Men utsikten var verkligen värd sten-balanserandet!
  
Välkommen! verkar denna säga när vi ska börja gå.
 
 Vattenfallet nerifrån, men man kan gå närmare nere! Det gjorde vi förra gången men inte nu.
 
 På väg upp till övre delen av vattenfallet. Vissa är snabbare än andra och sitter och väntar...
 
 Jag. Långsammast.
 
Ledmarkeringar...

 
Utsikt. 
 
 
Såhär ser det ut "uppe bakom fallet". 
 
 
 
  
Yes! Äntligen Njupeskär igen! 
Att passera Stensjön och komma ut i lugnet på vidderna bortom sjön. Att bara höra vindens sus, våra steg mot marken och mina egna tankar. Att stanna och njuta av matsäck och utsikt innan vi vandrar vidare. Att titta på kartan som jag köpte för flera år sedan medan vi drömde om att åka till Sälen mycket oftare än vi kunde. Att veta att vi nu kan återvända hit till fjället igen och igen, många, många gånger. För nu är detta vårt hemma. 
 
Blicka ut över landskapet och ner mot vårt hem.
 
Stensjön, perfekt utflyktsmål även för små som inte orkar gå så långt. Ja även för stora som inte orkar gå så långt. Under sommarsäsongen kan man dessutom ta liften upp (och ner), från den är det 1-1,5 km stig, spång och grus till Stensjön. Lättvandrat alltså.
 
 
 
 
 
 
 
 
"Hjärta Kläppen", Kläppen blev dock suddigt...
 
Sträckan vi gick, Gustavsbacken/Toppstugan/Snögubben förbi liftarna och Stensjön, längs Sälenringen och ner mot Hemfjällsstugan vid min tumme Sedan rakt upp mot mot pekfinger. Det finns flera olika alternativ man kan gå på detta fjäll så vi har en hel del mer att upptäcka! En vanlig startpunkt för turer i området är även Högfjället, parkeringen mittemot Gammelgården.
Semesterdagarna avlöser varandra här hemma i Sälen medan vi upptäcker den ena efter den andra av våra vinterfavoriter i sommarskrud. I vintras blev Hundfjället en favorit för några av oss, framförallt pisterna "längst bort" som ger mest utsikt bort mot grannen Trysil. Häromdagen gick vi upp till toppen på Hundfällets skidanläggning och vi började genast prata om repriser och andra vandringsalternativ- och bättre kondis och styrka så stegen uppför blir lättare och turerna längre...
 
Det var för övrigt ganska mycket folk i farten i Hundfjället denna julidag, bland annat verkade Trollskogen locka många barnfamiljer. Och den sommaröppna våffelstugan!?
 
Här kan man läsa mer om att vandra med Hundfjället som bas. Man kan även klicka vidare till en karta.