Ett ställe jag verkligen tycker om på min förra hemort Avesta är den gamla bruksmiljön Verket där man varje sommar ordnar konstutställningen Avesta Art. Idag besökte vi årets utställning som har temat identiet. Jag ska inte orda så mycket om det, jag är bara helt uppfylld av både miljön och utställningen. Och ibland kan ord inte ge upplevelser rättvisa. Så det känns knappt ens värt att försöka sätta ord på dem. Har dock lagt ut några bilder på instagram, både på @aktivadagarcamilla och @camilla.gunnarsson.forfattare. Jag vill mest bara rekommendera dig att besöka stället om du har möjlighet. Verket har förresten numera fått en ny granne, en utställning om slaggsten och slaggstensbyggnader! 
 
(Många tror ju att Avesta ligger typ i Norrland men det tar ca 2 timmar att ta sig dit med bil från Stockholm. På samma tur kan man t.ex. besöka Vicentparken i Avesta, Haglöfs outlet och Elsa Anderssons konditori i Norberg som nu byggts upp igen efter en brand för några år sedan).  
 
 
 
 
Efter konkurs och flera års ovisshet kring framtiden så har skidanläggningen i Bjursås nu fått ny ägare och ledning! Det ska bli spännande att följa utvecklingen. Bjursås kommer alltid att ha en särskilt plats i våra hjärtan. Det var där vi kom på att vi skulle börja vintercampa, där vi gjorde vår första säsong som vintercampare och där vi för första gången på allvar började fundera på och prata om att bo närmare fjällvärlden. Och det var där jag började skriva mina böcker och lärde mig åka ankarlift utan att vara rädd. 
 
Bjursås för några vintrar sedan.
 
Igår var vi på Avesta Art, konstutställningen i det gamla järnverket i Avesta. Temat och konsten varierar från år till år och årets tema är Struktur.
 
Om årets utställning, från Verkets hemsida
 
I det gamla järnverket var struktur viktigt. Väl utvecklade teknologiska system gjorde att produktionen löpte på smidigt. Var och ens roll var tydlig och rytmen i varje syssla följde en utstakad ordning inarbetad i arbetarens kropp, systematiserat, nästan koreograferat. En strikt hierarki löd med brukspatron överst i ledet och arbetaren längst ner. Kvinnorna hade sin dagliga rytm i byn, tog hand om barn och hushåll. Avesta Art 2016 belyser just strukturer och dess många facetter. Exempel som gestaltas är strukturer relaterat till det sociala, till samhälle, språk, naturvetenskap, textur, teknik, makt och kön. Det speglar det sätt vi dels organiserar världen, gör verkligheten mer begriplig, kategoriserar, klassificerar, skapar mönster och når förståelse men fungerar såväl som inkluderande även exkluderande och normgivande.

Överdriven kontroll, maktmissbruk, strukturellt våld, diskriminering, social misär, segregation och intolerans är exempel på urspårade faktorer i ett system. Parallellt med detta finns ett sökande och uppbyggande efter något gemensamt, en önskan om förståelse, delaktighet och att hitta mening, en balansakt. Delens roll i helheten, var och ens relation till ordningen, vardagens djupt förankrade system. Naturvetenskapliga krafter, mikro-makrovärldar uppenbaras för oss, naturens egen ordning men även underliggande kaoskraft synliggörs. Civilisationer och kulturer har genom tidens lopp på olika sätt rests, formats, transformerats och raserats, ständigt söker man nya vägar, uttryck och metoder att upprätthålla ordning och struktur. Avesta Art bjuder på ett möte med konst i skiftande uttryck, tekniker och infallsvinklar på ämnet. I utställningen medverkar 16 internationella konstnärer.

En konstutställnig som denna låter sig inte fångas i bilder och ord, så jag rekommenderar att du skyndar dig dit för att uppleva den. Ja UPPLEVA, inte bara se... Du har tid på dig fram till den 18 september.

Själv berördes jag extra mycket av hur berättelser om världens tillstånd och kampen för allas mänskliga rättigheter flyttat in i det gamla bruket. Och trots det tunga temat förmedlas ändå hopp.

 

Konstens möte med den gamla bruksmiljön är alltid lika häftig att uppleva. Med alla sinnen.
 
Ett virkat hus. Som attackerats, precis som i de berättelser konstären Olek fått höra från syriska kvinnor som hjälpt henne med att virka andra konstverk. Attacken av det virkade huset kan man ta del av på en stark film på väggen bredvid huset. 
 
 
Kvinnors kamp för rättigheter vi idag tar som självklara lyfts fram. Men de rättigheterna är fortfarande inte självklara överallt. Och även här, hos oss, finns mer att kämpa för. 
 
 
Syra. Kan skapa vackra konstverk, som här på rostiga plåtar. Och kan förstöra kvinnors ansikten och liv. För att de inte velat lyda. Konstnären själv är en av dem som drabbats. 
 
Kloka ord på gamla slaggstensväggar.
 
 
Spöklik stämning i de gamla lokalerna.
 
Fotografiet av arbetare för ca 100 år sedan. Alltid lika gripande. Många av dem var ju bara barn. Och så är det ju fortfarande på många ställen i världen. Barn som gör farliga arbeten.