En söndagseftermiddag i Lofsdalen i september. Mina ungdomar och en av ”the locals” sitter på trappan under skylten som det står ”Skidboden” på. De spanar mot himlen och det ser ut som att de väntar på snö. En av dem håller ena handen ovanför ögonen för att se extra bra. För en stund sedan stängde liften för säsongen här i Lofsdalens Bikepark där vi ägnat helgen åt att avsluta  även familjens sommarsäsong.

Det är vårt första besök i Lofsdalen men jag kan garantera att det kommer att bli fler. ”Bästa downhill-cyklingen jag testat hittills” konstaterar Anton redan efter lördagens cykling. ”Jag ska också cykla i morgon” säger Matilda oväntat på lördag kväll. Även om hon gillade att cykla nerför berg när hon testade i Järvsö för två år sedan så har det av olika skäl inte blivit något mer cyklande för henne sedan dess. Efter en dag i Lofsdalen drömmer hon dock om en egen downhill-cykel...

Själv satsar jag på att fotografera och filosofera, även om jag sedan tidigare vet att det är roligt att cykla nerför berg. Men det är roligt att fotografera också… Och bara njuta av naturen. Lugnet. Lugnt, det är det verkligen i Lofsdalen. 

När vi åker upp till Lofsdalen på fredagskvällen bjuder naturen på ett fantastiskt skådespel med en röd solnedgång över fjälltopparna längs vägen. Sedan blir det mest dimma och dis resten av helgen så att beundra utsikten från toppen, 1125 m.ö.h., får vänta till nästa gång...