Ibland kan eller hinner man bara vandra lite. För att man har cyklat halva dagen eller har för lite kläder med sig eller behöver åka hemåt eller har nån annan anledning. Men om man åker till Nipfjällets övre parkering i Idre och kliver ur bilen så hinner man njuta av mycket vandring på en kort stund. Man är mitt ute i naturen direkt och kan t.ex. vandra upp på Lillnipen eller vandra lite på Nipfjället eller göra som vi gjorde på bilderna nedan, vandra en liten bit mot Städjan. Vi gick kanske 30-40 minuter medan vi njöt av dessa vyer.
 
Dock rekommenderas även låååånga stunder och vandringar i området!  En sån gjorde vi en annan dag, dagen då vintern svepte in över Nipfjället.
 
Trollvägen, ett av naturens under, på vägen till Nipfjällets övre parkering. 
 
Städjan reser sig bakom stentorn.
 
Stor och liten.
 
På väg från parkeringen mot Städjan, med Nipfjället bakom oss.
 
 Dansa. Pausa. Vara. Andas. 
 
Utsikter. 
 
 
Skiftande vyer och olika sorts fjäll beroende på åt vilket håll man tittar. 
 
Vi är nästan ända uppe på Nipfjället när vi stannar för att fika. Vi sätter oss på varsin sten och njuter av utsikten med Städjan som tornar upp sig framför oss. En bit bakom oss sitter en ripa och spanar från sitt gömställe. Det är alldeles, alldeles tyst. Då kommer den. Vintern. Ett gråvitt dis sveper in i dalen framför oss och de första stora vita snöflingorna singlar ner över oss. Så mäktigt. Så vackert.
 
En sån start på vintern för oss fyra snö-entusiaster...
 
(Vi hann med ett besök till i området på samma resa, men då blev det en mini-vandring...) 
 
 Man är verkligen "ute på fjället" direkt när man kliver ur bilen på Nipfjällets övre parkering. Här har vi precis börjat gå.
 
 
Pausa. Viktigt. När man vandrar och i livet.
 
 
Spana mot skyn. Är det doften av snö jag känner...!?
 
 
 
 Skådespelet när denna vy förändras...
 
...och vintern sveper in...
 
 
 
 
 
  
 
 
Redan innan vi kliver ur bilen vet jag att hit vill jag återvända. Jag vill ta båten från Sjöstugan till norska sidan och vandra tillbaka. Jag vill bestiga Storvätteshågna med sina 1204 meter över havet. Och jag vill vandra en massa andra turer och andas och njuta och vara i detta mäktiga och vackra. Men någonstans ska man börja och premiärturen går till Silverfallet, en rundtur på ca 7 km som mestadels går på kalfjället.
 
Själva Silverfalllet är inte så stort, några meter, men turen är mäktig och fin och ganska lätt att vandra (förutom vissa steniga partier och några blöta delar).
 
Att naturen pudrat fjälltopparna med ett tunt snölager inför denna dag förhöjer upplevelsen ytterligare för oss fyra snöälskare. Fast jag ser även fram emot att besöka området en höstdag med gulskiftande färgsprak i de få lövträd som finns i området. Just det är ju en del av det fascinernade med platser som denna- man kan åka dit så många gånger, och ingen gång är den andra lik för årstider och väder skiftar ständigt.