...har länge stått på min "bucket-lista" och idag gjorde jag det. Fast jag vet inte om det blir några fler gånger. Fjellrunden är en cykel- och vandringsled på 13 km runt och mellan Trysils toppar. Jag hade föreställt mig att stor del av rundan skulle se ut som på de två första bilderna nedan, men så var det inte. Det var, kort och gott, för mycket grusväg och för lite fjällutsikt för min smak. Men till Trysil kommer jag att återvända, många gånger. Nästa gång blir det dock annat program. Antingen cykla nerför fjället eller gå upp på en topp. Det som i alla fall var väldigt bra med Fjellrunden var att det var bra konditionsträning. Pust. 
 
 
 
Rundan såg mer ut såhär än som de två första bilderna. 
 
Fika-utsikt! Efter att ha cyklat ca halva rundan. Liknande vy i hela synfältet. Går icke att fånga på bild. 
 
Fler hungriga?
 
Inga mobilförbud på våra turer, men det är sällan mobilen kommer fram. Och gör den det så är det ofta för att en ungdom ska fota en vacker utsikt. 
 
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: En av alla fördelar med att vi numera bor i Sälen är att grannen heter Trysil. Igår gjorde vi en utflykt dit. Vädret var blandat, sol, storm och hagel. P.g.a. stormen gick det inte att åka så mycket på högfjällsområdet som annars är min favorit. Dock var det mäktigt att se naturens krafter riva i innan liftarna däruppe stängde p.g.a. vädret... Sedan fick vi hänga lite med sonen i parken och det är ju inte så vanligt numera eftersom han mest åker med sina kompisar. 
 
Tidigare Trysil-turer har jag skrivit om bland annat några vinterinlägg härhär och här. Och ett sommarinlägg här. Och ett lite Trysil-relaterat inlägg om "drömmen om att flytta till ett fjäll", från juni 2015... 
 
 
 
 
 
Att resa med husvagn i Norge har vi ju gjort tidigare, utan att tycka att det varit några som helst problem. Visserligen har vägarna varit lite smala här och var men det har rullat på.
 
Den här gången kändes det dock jobbigare. Den husvagnen vi har nu (Cabby 650) är bredare (fullbredd, 250 cm) och tyngre (nästan 2 ton) än de vi haft tidigare. Detta gjorde skillnad på de smala vägarna, inte minst när vi mötte lastbilar, bussar och andra husvagnar på vägar där två personbilar knappt får plats att mötas. På nåt ställe skrapade det otäckt av en lastbil, oklart dock om det var bromsarna som lät eller om han skrapade mot betongen på sidan av vägen. Han åkte i alla fall vidare utan att stanna och det var kanske inte första gången det skrapade i.
 
 
Det var skillnad även i nedförsbackarna med den husvagn vi har nu. Bromsarna började skrika efter ett tag och blev otrevligt varma, och det är inte alltid det finns nånstans att pausa för att kyla ner bromsar och nerver i de långa slingrande nerförsbackarna. Oftast inte. Jag började småningom få lite ångestpåslag när jag såg nerförsbacke-skyltarna. 
 
 
Vägnätet i Norge verkar ju generellt vara eftersatt. Jag brukar ofta åka en "gammal skrotväg" till jobbet men den är ju av samma standard som fler av de störra norska vägarna!
 
Nästa gång har vi alltså helst en lättare och smalare vagn på släp. Dock är det ju smidigt att ha sitt boende med sig och kunna stanna och äta och sova var och när man vill, inte minst eftersom det kan vara glest mellan ställena där man kan köpa mat och logi. Och maten ÄR dyr i Norge. I Jondal, där vi handlade det lilla vi handlade, kostade t.ex. en chokladkaka ca 50 spänn och ett 6-pack öl närmare 200 kronor. Som tur var behövde vi bara handla mjölk och bröd eftersom vi bunkrat mat hemma. 
 
Man kan förresten komma till Jondal och Folgefonna på flera sätt. Första gången vi åkte dit åkte vi via Oslo och sedan på södra sidan av Hardangervidda. Nu  föredrar vi norra sidan av Hardangervidda som är oerhört vacker! På vägen till Jondal tog vi nu vägen som går till Törviksbygd där man sedan tar färja till Jondal. En smal väg med flera vägarbeten- förhoppningsvis blir den alltså snart bättre. På hemvägen åkte vi istället ner till Odda och upp därifrån på den vägen där man INTE tar nån färja. Den var rätt bra, förutom smalare partier på slutet innan man kommer till Hardangervidda. Man åker i början genom två tunnlar på 10-11 km vardera, den ena går under glaciären, så får man ångestpåslag av sånt ska man dock inte ta den vägen. Det är förresten nära Odda som spektakulära Trolltunga ligger. 
 
 
Mer om våra resor i Norge kan du läsa i bloggens Norge-kategori.