Att resa med husvagn i Norge (och vägarna till Jondal och Folgefonna)

Att resa med husvagn i Norge har vi ju gjort tidigare, utan att tycka att det varit några som helst problem. Visserligen har vägarna varit lite smala här och var men det har rullat på.
 
Den här gången kändes det dock jobbigare. Den husvagnen vi har nu (Cabby 650) är bredare (fullbredd, 250 cm) och tyngre (nästan 2 ton) än de vi haft tidigare. Detta gjorde skillnad på de smala vägarna, inte minst när vi mötte lastbilar, bussar och andra husvagnar på vägar där två personbilar knappt får plats att mötas. På nåt ställe skrapade det otäckt av en lastbil, oklart dock om det var bromsarna som lät eller om han skrapade mot betongen på sidan av vägen. Han åkte i alla fall vidare utan att stanna och det var kanske inte första gången det skrapade i.
 
 
Det var skillnad även i nedförsbackarna med den husvagn vi har nu. Bromsarna började skrika efter ett tag och blev otrevligt varma, och det är inte alltid det finns nånstans att pausa för att kyla ner bromsar och nerver i de långa slingrande nerförsbackarna. Oftast inte. Jag började småningom få lite ångestpåslag när jag såg nerförsbacke-skyltarna. 
 
 
Vägnätet i Norge verkar ju generellt vara eftersatt. Jag brukar ofta åka en "gammal skrotväg" till jobbet men den är ju av samma standard som fler av de störra norska vägarna!
 
Nästa gång har vi alltså helst en lättare och smalare vagn på släp. Dock är det ju smidigt att ha sitt boende med sig och kunna stanna och äta och sova var och när man vill, inte minst eftersom det kan vara glest mellan ställena där man kan köpa mat och logi. Och maten ÄR dyr i Norge. I Jondal, där vi handlade det lilla vi handlade, kostade t.ex. en chokladkaka ca 50 spänn och ett 6-pack öl närmare 200 kronor. Som tur var behövde vi bara handla mjölk och bröd eftersom vi bunkrat mat hemma. 
 
Man kan förresten komma till Jondal och Folgefonna på flera sätt. Första gången vi åkte dit åkte vi via Oslo och sedan på södra sidan av Hardangervidda. Nu  föredrar vi norra sidan av Hardangervidda som är oerhört vacker! På vägen till Jondal tog vi nu vägen som går till Törviksbygd där man sedan tar färja till Jondal. En smal väg med flera vägarbeten- förhoppningsvis blir den alltså snart bättre. På hemvägen åkte vi istället ner till Odda och upp därifrån på den vägen där man INTE tar nån färja. Den var rätt bra, förutom smalare partier på slutet innan man kommer till Hardangervidda. Man åker i början genom två tunnlar på 10-11 km vardera, den ena går under glaciären, så får man ångestpåslag av sånt ska man dock inte ta den vägen. Det är förresten nära Odda som spektakulära Trolltunga ligger. 
 
 
Mer om våra resor i Norge kan du läsa i bloggens Norge-kategori.
Norge - husvagn - sommarskidåkning
2

Undrar hur det är att bo i ett land...

...där ungefär ALLT är stängt på söndagar!?!? 

 
5

Vyer, stentorn och vattenfall på Hardangervidda på vägen till Folgefonna

På vägen hem från vårt besök på Folgefonna för tre år sedan åkte vi hem över Hardangervidda (den vägen som går på norra sidan om Hardangervidda). Och blev så förtjusta. Men hade lite för bråttom vidare. Så nu när vi åkte där igen, på väg till Folgefonna igen, så tog vi några rejäla pauser. Bland annat beundrade och byggde vi stentorn och åt glass vid ett vattenfall. 
 
(Fler inlägg från denna Norge-resa och andra hittar du i bloggens Norge-kategori)
 
Japaner (?) var mycket nyfikna på vår husvagn, både här vid "stensjön" och på parkeringen i Geilo där vi fricampade natten innan. På nästa stopp, vid ett vattenfall, lyckades en japan även förhandla till sig ett besök inne i husvagnen efter att ha fotograferat den från utsidan. Minen när han gick iväg för att berätta om detta för sina kompisar... :)
 
Mycket folk när en turistbuss stannar till en liten stund men annars var det lugnt! 
Vattenfall i sikte!
Ett steg framåt och sedan stupar det 100 meter rakt ner eller nåt! Staket? Nejdå...
Regnbåge i vattenfallet.
Vägen över Hardangervidda.
Vi tyckte vi hade gott om tid på oss men det går låååååångsamt på de smala norska vägarna så det var ändå knappt att vi hann fram till lägret som Anton skulle på och som började klockan 19! Sista biten måste man dessutom åka med färja om man kommer denna väg. 
 
22