Igår tittade vi på 10 år gamla filmer. Barnen var alltså runt tre år på filmerna. Alltid kul med tillbakablickar, och roligt att se filmerna tillsammans med barnen! Lite synd bara att vi inte filmade mer vardagssituationer. Det är lite för mycket kalas, julafton och semester på filmerna och lite för lite "vanlig vardag". 
 
Något jag därmemot inte saknar är tiden då leksaksindustrin försökte komma åt mina pengar genom mina barns önskningar och bedjande ögon. (Ett fenomen jag skrivit om i tidigare inlägg). Det värsta är dessutom att mycket av leksakerna var rena skräpet, och jag har ingen anledning att tro att det ser annorlunda ut i leksaksutbudet idag. Många av de leksaker jag ser på filmerna från när barnen var små minns jag knappt att de använde, Det är möjligt att de spreds ut på golvet (av barnen) och flyttades runt (av mig när jag städade). Däremot minns jag hur flera av dem gick sönder, hur vi försökte laga en del av dem och att vi fick kasta alltför många. Några saker har vandrat vidare till nya ägare, men jag undrar om de fortfarande går att använda.
 
Ok, nu ska jag inte var för kategorisk, en del leksaker var och är hållbara. Men alldeles för få. Och de flesta var och är för dyra med tanke på kvalitet och PPA, Pris Per Användningstillfälle. 
 
Så jävla sjukt, rent ut sagt. 
 
Och en till sak som ter sig helt sjuk nu i efterhand: på filmerna figurerade bland annat en leksaksdammsugare och en leksakstvättmaskin. Va!? Varför var barnen inte med när vi dammsög och tvättade PÅ RIKTIGT istället?
 
Jag tänker ännu en gång på att vi missat att ta tillvara en hel massa situationer där barnen och vi hade kunnat göra saker tillsammans. Kanske för att vi vuxna var så stressade eller trötta för att vi var tvungna att jobba mycket för att köpa en massa onödiga saker som knappt användes eller som snabbt gick sönder. 
 
Men gjorda val är gjorda, idag har vi andra val att göra. De påverkas dock av gårdagens val.  Dock är det lätt att dras med i den tid man lever i och i den anda som råder.