Rensar på bloggen och hittar detta citat som jag hittat någonstans: 
 
Tre indianer skulle medverka i ett konvent i Nordamerika. För att ta sig dit flög de för första gången i sina liv. När de väl landat och hämtat ut sitt bagage satte de sig ned och blev sittande på en bänk. 
Anordnaren av konventet som också var den som mötte upp dem på flygplatsen började bli otålig och ville komma vidare. Så jobbigt kan det inte ha varit att flyga tänkte han. Lite frustrerad frågade han indianerna vad de sysslade med genom att sitta stilla sådär på bänken…?
Till svar fick han: Vi inväntar våra själar!
Flygplanet hade transporterat deras kroppar så snabbt att deras själar inte hunnit med i samma takt.
 
Jag inser att det är det jag till stor del ägnat mig åt denna sommar. Vänta in min själ. Komma ikapp efter allt som hänt, med flytten, författandet och diverse yttre och inre förändringar. Det är en av anledningarna till att många av de utflykter och resmål vi hade på "vill-göra-agendan" i våras inte varit så lockande som de "borde" vara (och kommer att vara igen). Det är en av orsakerna till att min hjärna är långsammare och segare än den brukar. Det är därför jag har ovanligt mycket tålamod med att bara vara, och låta tiden gå. Det kanske ser ut som att jag inte gör så mycket, men jag har fullt upp med att vänta in min själ och lyssna på mig själv.
 
Dessutom behöver jag träna mig på att göra mer av det även till vardags.
 
Ibland behöver man ta det lugnt för att kunna känna om det är stabilt... och läge att bygga vidare eller inte...
 
 
Snart är det dags att logga in på jobbet igen efter första sommarsemestern som Sälenbor. Efter att ha börjat semestern med besök hos släkt och vänner i Finland har vi "bara varit hemma". Och det har varit så skönt! Jag som brukar tycka det är tråkigt att vara hemma!
 
Vi har hittat en skön semesterlunk med långa sovmorgnar och lugna förmiddagar. Framåt lunchtid har vi planerat dagens program. Ska vi vandra eller cykla? Och var? Repris på något vi gjort eller testa något nytt? Gör alla samma eller delar vi på oss? 
 
Framåt kvällen har vi landat hemma och bara det i sig är så stort! Att landa hemma i vårt eget hem efter en dag med vandringsskor eller downhillcykel! Efter att vi ätit har vi oftast samlats i soffan för att titta på nån film eller serie. Och så har den dagen tagit slut. 
 
Vi har inte ens kommit iväg till andra fjäll och downhill-ställen vilket vi hade diffusa planer på inför sommaren. Men vi hinner! Vi har en hel fjäll-höst framför oss och vi står nu inför utmaningen att fortsätta ta oss ut i naturen även vardagskvällar och helger. 
 
Det bästa med denna semester har varit att jag, jämfört med många tidigare semestrar, lagt mer tid på att ta hand om mig själv och mina närmaste och mindre tid på att ta hand om hus, hem, trädgård och ägodelar. Jag har också hunnit komma ikapp mig själv en hel del, och fylla på energi. Nu ska jag försöka fördela den rätt, och se till att fylla på tillräckligt med energi även i vardagen. 
 
 
Flera personer runt mig och i sociala medier har de senaste veckorna berättat om kurser de ska läsa den kommande hösten eller det kommande läsåret. Bland annat ska flera av de jag läste "Att skriva barnlitteratur" med gå fortsättningskursen. Det svider och river lite i mig. Jag vill också plugga mer skrivande! Nu! Men jag väljer ändå bort det denna höst- och vet att det är rätt val för mig. 
 
För att:
  • Jag just nu behöver mycket återhämtning eftersom jag fortfarande är trött efter flytten till Sälen med allt vad den inneburit det senaste året. Det var dock först i våras när allt var klart och vårt sålda hus tömt och överlämnat som jag kände av tröttheten. Eller kunde tillåta mig att känna av den. Under förra hösten var det mycket "jag kan inte pausa nu för då kommer jag inte att kunna komma upp i detta tempo igen"... Det var dessutom intensivt även innan flytten, bland annat ägnade jag ju året innan åt att plugga barnlitteratur på halvtid samtidigt som jag jobbade 80%. Plus att vi helgpendlade till Sälen varje vinterhelg och... och... och... 
  • Jag vill vara mentalt närvarande med mina barn så gott det går och i den mån jag får det kommande läsåret som kanske är det sista de bor hemma i veckorna.
  • Jag vill prioritera relationen till min man, efter 20 år tillsammans är det ju lätt att ta varandra för givet.
  • Jag vill prioritera att ta hand om mig själv mera t.ex. genom mer fysisk aktivitet och bättre mat. Och jag vill förstås tillbringa mer tid ute på fjällen, nu när jag äntligen bor med dem som granne. Jag behöver tid och energi för att skapa nya vanor, t.ex. ta mig ut på fjället med en vettig matsäck en vanlig vardagskväll. 
  • Jag fortfarande är ny på mitt nya jobb vilket tar en hel del energi.
Jag behöver alltså tiden och energin till annat just nu. Inför nästa läsår, eller läsåret därpå, är jag antagligen i ett annat läge för att plugga (och därmed även skriva mer, och satsa mer på skrivandet). Men mitt rastlösa, otåliga jag har svårt att vänta. Dessutom är jag van att kunna lägga i en högre växel. Köra på och köra vidare. Fort. Dock har mötet med många av de som råkat bli mina patienter under det senaste halvåret (p.g.a. stressrelaterad psykisk ohälsa) lärt mig en hel del. Även jag behöver tänka på hur den 100% tid och energi jag har till förfogande ska räcka till allt jag vill och måste göra. Det är lätt att försöka klämma in mer än vad som får plats och därmed, medvetet eller omedvetet, prioritera ner eller bort något som jag egentligen behöver eller vill. 
 
Att plugga får just nu inte plats i den 100% jag har till förfogande. Då skulle annat, som just nu är viktigare, få för lite plats. Eller ingen plats alls. Så även om det svider och river så vet jag att detta är rätt väg för mig.
 
 
 
Vad ska mina 100% räcka till? Hur vill jag prioritera dem?