"Nu skiter vi i det här" säger mitt 15-åriga sällskap. "Vi skiter i att det regnar. Vi drar upp på fjället med snöskorna ändå".
 
På vägen övergår regnet till snö. Uppe på fjället är det alldeles tyst, förutom det speciella ljudet av snö som landar på jackan. Fjäll-lyckan uppfyller våra sinnen även denna gråvita dag. 
 
 
 
 
Efter väldigt många dagar i slalombackarna har några av oss i familjen börjat slänga alltfler längtande blickar mot de vita vidderna bortom pisterna. Men längdskidor har inte riktigt lockat, och inte skoter heller. Hur ska man då ta sig ut i det vita vilda vackra? När någon nämnde snöskor förstod jag att det var nästa grej att testa. Premiärturen förde med sig längtan efter mer både för mig och dottern och de hyrda skorna ska nu bytas ut mot egna...
 
(Och jo, turskidor SKULLE kunna vara ett alternativ men det blir kanske nästa steg...!?)
 
 

 
 
Vi vandrade från liftarna i Lindvallen. Här syns Kläppen i bakgrunden och där nånstans till höger i det vita fältet åker sonen i parken.
 
 
Efter att ha åkt skidor på avslutningshelgerna hemma i Sälen samt i Trysil och Åre så avslutade vi i helgen skidsäsongen 16/17 med några dagar i Tänndalen. Bland annat för att de hade ett park-event där, men även för att vi ville ha mer skidåkning och lite återhämtnings- och tillsammanstid.
 
Skeptisk min. "Vad sa du? Är vintern slut? Redan? Det menar du inte?"
 
Snön smälter snabbt nu.
 
 #älskasnö
 
Utsikt från skilodgen där vi bodde. Specialbyggd park för helgens event. Där höll sonen & co till.
 
Vi blev väldigt sugna på att besöka Funäsfjällen även på sommaren eller hösten. Bland annat för att paddla kanot eller kajak i Svansjön mellan fjälltopparna på 1000 meters höjd samt cykla, vandra och tälta...
 
Säsongen startade med gråväder, kalla vindar och isiga pister. Och avslutades på samma sätt säsongens sista dag. 
 
Något oväntat hände i helgen. Jag blev allvarligt sugen på turskidåkning och började googla lämplig utrustning.