Äntligen har vi cyklat i Rörbäcksnäs!

Det är flera år sedan vi började prata om att cykla i Rörbäcksnäs utanför Sälen. Av diverse skäl har det ändå inte blivit av. Förrän idag! Nu vill vi redan cykla där igen. En tur på Byrundans 10 km gav alltså mersmak och vi ser fram emot att återvända och åka den igen och testa fler leder. Hoppas bara att det inte tar flera år innan vi lyckas med det...
 
Tyvärr har jag inte så många bilder från dagen eftersom jag mestadels var ensam i skogen, och det blir lite trist med bara skog och stigar på bilderna. De andra i familjen cyklade nämligen mycket fortare än mig. Dock kan allt inte heller fångas på bild! 
 
Som
  • Tystnaden.
  • Att cykla på smala stigar, omgiven av naturen.
  • Att våga lite till och lite mer när man cyklar över stenar och rötter och genom lera.
  • Att känna sitt hjärta pumpa och slå.
  • Fokuset. Flowet. Att vara här och nu.
  • Känslan när kroppen vill röra på sig-fast det är jobbigt.
  • Vattnets porlande när man kör över ett vattendrag.
  • Dofterna.
  • Svetten på huden.
  • Den sträva känslan i halsen av en halvt nedsvald mygga som slunkit in genom munnen som man inte lyckats hålla stängd p.g.a. andfåddhet.
  • Tankarna kring att inte vara den jag vill formmässigt- heller. Men att vilja bli det!
 

Midsommar i Sälen igen

Det har varit många om och men kring våra planer inför denna sommar. Även midsommaren drabbades av dessa "om och men" eftersom Anton råkade vinna en resa på What Camp i Norge (What Camp=skidläger på glaciären Folgefonna och i byn Jondal strax nedanför). I midsommarveckan. Men efter lite om och men med det också så fick han byta till veckan efter midsommar. Vi bestämde oss för att Norge får bli målet för hela familjens semester i år- och på vägen dit kan vi mellanlanda med husvagnen i Sälen och fira med de familjer vi nu firat midsommar med några år. 
 
För två år sedan var vi också i Sälen på midsommar.  Då dalade snöflingorna utanför fönstret på midsommardagen, till vissas förtjustning och andras förtret. Men den här midsommaren bjöd på varmare väder och betydligt mer folk i rörelse i Lindvallen där vi var. Kul att folk hittar upp till fjällen även sommartid!
 
Vårt gäng sysselsatte sig i olika konstellationer bl.a. med att cykla downhill, vandra, köra femkamp, fira midsommar på Olnispagården och förstås äta midsommarmat. Några hade varit i Sälen flera dagar innan vi kom och bland annat paddlat kanot på Dalälven så nu blev vi ju väldigt sugna på det! 
 
På midsommardagen bjöds det gratis liftåkning mellan klockan 22 och 24 och denna midsommar var det verkligen fint att åka upp på toppen och njuta av solnedgången, med eller utan cykel! 
 
 
 
 
 
 
 
 

Turf- och cykelsäsongen är igång!

I måndags drog Anton och jag igång turf- och cykelsäsongen och i tisdags hängde resten av familjen med. Det har dock sin charm att vara "bara två" med ett av barnen också, det blir helt andra samtal och helt annan tid tillsammans än när vi är alla fyra. 
 
 

Om du inte vet vad Turf är så rekommenderar jag att du testar! Som Anton säger, varning dock för att det kan vara lite beroendeframkallande... 

Turf är ett sorts spel som man spelar genom att ladda ner en app och sedan bege sig ut på gatorna och "ta zoner". Det finns alltså zoner här och var som man kan "ta", och man får poäng för att ta dem och poäng för den tid man sedan har dem "i sin ägo". För någon annan kan alltså komma och ta, eller ta tillbaka, zonerna! Och då vill man själv ta dem igen!
 
Här i stan finns det en "stormästare" som har massor med zoner och poäng- och igår var vi honom på spåren! Vi tror att vi kanske såg honom "live", men vi är inte säkra. Vi är också nyfikna på en annan turfare som brukar ha många zoner, men som just nu verkar mer inaktiv. (Man ser alltså i appen om någon annan turfare är "in action" i närheten).

Jakten både på zoner och andra turfare gör att man hela tiden har mål med cykelturen och promenaden och det blir lätt skratt åt turf-relaterade internskämt, som det vi hade i tisdags om att göra en action-parodi med temat "Det finns bara plats för en turfare här i stan. Kanske två". ("Kanske två" är ett ofta använt begrepp här hemma, inspirerat av Robert Gustavsson lilla film om "actionsporten Walling" (finns på youtube).
 
Jag hade glömt hur sköna även mulna vårkvällar är! 
 
 
Foton tagna med mobilen.

 


5