VI bodde tydligen i ett drömhus innan fjällflytten. Många har sagt det, intresset för huset när vi skulle sälja det talar sitt tydliga språk och någonstans insåg vi ju själva att det var ett drömhus. För många. Men inte för oss. 
 
I efterhand kan jag fundera på hur mycket det var vi som ägde huset- och hur mycket huset ägde oss. Och vår tid.
 
Nu ser vi fram emot vår andra sommar utan hus. Med fjället som vår trädgård (och en liten uteplats utanför lägenheten, med en gräsmatta som någon annan klipper). Istället för att fundera på verandor som ska oljas, bryggan som ska ner i vattnet, vad som måste målas på huset och hur gräset kan växa så fort i grusgången så tänker vi på helt andra saker. Allt cykling, vandring och tillsammanstid vi har helt andra möjligheter att hinna och orka nu, när inte "drömhuset" tar så mycket av vår tid och energi. 
 
(Med all respekt för att det finns människor som är mer intresserade av hus och trädgård än vad vi är. Må var och en hitta sin egen väg...!)
 
Friheten "hemma i trädgården"...