Alldeles snart kommer min sjunde bok, Superhjälte-mamman flyger in i väggen, med illustrationer av Ulrika Nilsson. Klicka här för att provläsa de första sidorna!

Om boken: ”Oskars mamma är en Superhjälte. Hon kan allt. Hon hinner allt. Hon flyger jättefort. Men allt förändras när hon en dag flyger in i en vägg.”

Boken handlar alltså om utmattningssyndrom och temat är kanske inte så förvånande för dig som följer denna blogg. Det här är den av mina böcker (hittills) som ligger närmast mig själv och mitt eget liv. Jag har visserligen inte ”flugit in i väggen”, men jag har insett att jag har varit alldeles, alldeles för nära. Exakt hur nära man är kan man ju dock inte veta innan man kraschar.

Kanske hade jag bara fortsatt flyga fram mot väggen om jag inte i februari 2017 hade börjat mitt nuvarande arbete där jag som vårdcentralspsykolog möter den ena stressade och utmattade personen efter den andra. Möten som fått mig att inse att även jag behöver förändra saker i mitt liv om jag ska hålla på sikt. Det skulle verkligen kunna vara jag själv som satt i "patient-stolen". En lördagmorgon, efter en vecka med många sådana möten och tankar, kom denna bok till mig. Eller ur mig. 

Att det är en bilderbok kan ju få en att tro att den "bara riktar sig till barn", men denna precis som många andra bilderböcker har mycket att säga även till vuxna. Stress och utmattning blir allt vanligare. Även unga människor "stressar sönder sig". Jag tror att vi är många som behöver tänka till, och jag tror att vi behöver lära även barnen att det är viktigt med återhämtning. 

Citat från boken: ”Man måste vila också. Alla måste ta det lugnt ibland. Annars kan man bli sjuk.”

Detta inlägg finns även på min andra blogg, KlokBokTok.

Länk till alla mina böcker

Rensar bort ännu fler gamla och inaktuella inlägg här på bloggen. Och hittar ett och annat minnesvärt. Som några rader i ett inlägg från Bjursås 2014. Vi var där och åkte skidor och jag såg ett bord där vi suttit två år tidigare och pratat om att bli mer aktiva människor.
 
Såhär skrev jag om det 2014:
 
En rolig sak i Bjursås är även att jag minns när vi satt vid ett av borden vid en av ankarliftarna en vårdag för snart två år sedan. Anläggningen hade stängt för säsongen och parken höll på att smälta ner inför sommaren. Vi var där och campade och cyklade runt lite. Och tog en fika vid detta bord, och pratade om och funderade kring att bli "aktivare människor". Och sedan fortsatte livet och tiden, och just då hände inte så mycket. Men nu snart två år senare har vi faktiskt blivit väldigt mycket aktivare, och planerar att fortsätta på den vägen... Med sån glädje! Jag kan bli så varm och glad bara av att tänka på allt "aktivt" och roligt vi vill göra, framförallt ute och i naturen! Vi visste inte att det skulle bli så roligt, då och där vid bordet! 
 
Nu, 2017, har ännu mera hänt. Vi är ännu mer aktiva och vi har gjort stora förändringar i livet för att kunna vara det ännu mer. Ibland går förändringar fort, ibland tar de tid. Ibland räcker det med få steg och ibland behövs det många. Hur som så är det häftigt att tänka på ögonblick längs vägen, och se att man faktiskt kommit någonstans. 
 
Bjursås för flera år sedan. 
Morgon och jag ska till jobbet och något krånglar och det är möte kl. 8 och jag får skynda mig massor och ändå kommer jag in i sista minuten. Sekunden. Och det visar sig att mötet är inställt och jag går till mitt rum och sätter mig på en stol och tänker:
 
Oj! Det är ju länge sedan jag hade så här bråttom och var tvungen att skynda mig! Vad skönt det är att slippa hålla på så här!
 
Vad har då hänt? Vad har jag gjort för att aktivt försöka tids-stressa mindre?
 
Jag jobbar mindre, jag har gått ner från 80% till 70% vilket ger mig mer marginaler i tillvaron. Både på morgnarna och annars. (Ja jag vet att det är lyx att kunna göra det. Jag vet också att jag HADE kunnat jobba mindre även under perioder då jag valt att jobba mer. Och jag tror inte att jag är ensam om det valet, även om inte alla har den valmöjligheten). 
 
Jag försöker planera in pauser och mellanrum i tillvaron.
 
Jag tränar på att inte längre vara en tidsoptimist.
 
Jag försöker vara mer observant på situationer som SKULLE kunna leda till tids-stress, och därmed undvika att hamna där om det går. Det ska jag göra ännu mer av framöver. För jag kan "halka till" och av snällhet eller gammal vana eller andra skäl säga ja eller "planera in tids-stress" innan jag hinner tänka efter ordentligt.  
 
Jag har valt bort saker vilket påverkar tillvaron i stort. Bland annat har vi ju mindre saker att ta hand om eftersom vi gjort oss av med massor, inklusive hus och trädgård.