Att under några månaders tid hantera alla sina ägodelar, hålla dem i sina hand, sortera dem, rensa ut det som inte ska vara kvar, packa ner det som ska vara kvar och frakta det nästan fyra timmar med bil för att sedan packa upp (och göra ännu en sortering) gör något med en, eller i alla fall med mig.
 
Det blir så påtagligt att man lämnar vissa saker bakom sig. Inte bara det materiella, prylarna och huset, utan även tider i livet som passerat. Saker man gjort. Roller man haft. Vissa värderingar man präglats av och val man gjort utifrån det. Sånt man sätter punkt för, men samtidigt bär med sig. Nån sorts bokslut. 
 
Det är inte bara sakerna som sorteras, utan även mitt inre. Vad vill jag ha med mig? Vad kan jag göra mig av med, eller lämna bakom mig? Vad har jag redan lämnat bakom mig? Vad får jag släpa med mig, vare sig jag vill eller inte? Hur och vem vill jag vara nu? Vad är möjligt att uppnå, och hur tar jag stegen på vägen dit? 
 
Karin

Jag känner igen det där. Sortera bland sakerna, i kalendern, i hela livet. Det hänger liksom ihop. Mala ihop det till essensen av sig själv. Jag tror vi idag försöker spänna över för stora områden i livet samtidigt. Roligt att följa er resa.

Svar: Precis. Man kan behöva skala av lite här och var. Vilket även kan väcka frågor kring "vem är jag då?". Om jag t.ex. inte rusar runt bland alla dessa aktiviteter eller allt detta shoppingutbud? Eller gör som "alla andra gör" (enligt sociala medier), eller strävar efter det. Eller tappar bort sig bland det...
aktiva dagar & viktiga pauser

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress