Jag har själv varit mycket som Superhjälte-mamman i boken. Att ta det lugnt har aldrig varit min starka sida. Snarare tvärtom. Och jag har sett det som något bra att köra på i full fart. Inte behöva pausa. Jobba vid sidan av heltidsstudier. Studera vid sidan av heltidsjobb. Ha en fullbokad kalender och en lika fullbokad semester. Säga ja till saker utan att tänka efter. Ta på mig extra ansvar. Driva frågor. Engagera mig. Prestera och vara duktig. Alltid kunna lägga i en högre växel. Alltid orka lite till. 

Klipp ur boken från provläsnings-sidan.
 

I efterhand förstår jag att jag antagligen har haft så fullt upp att jag inte känt att jag varit trött. Inte förstått att jag behövt pausa. Men det gick bra. Länge gick det bra. Det brukar göra det även för de som flyger in i väggen. Själv lyckades jag stoppa innan jag kraschade in i den. Hur nära jag var vet jag inte. Det kan man inte veta. 

Hösten 2016 gick jag till vårdcentralen med diverse märkliga symptom som jag innerst inne förstod handlade om stress. Och det var precis vad den kloka läkaren, som även kände mig som psykolog, sa till mig. ”Du är vidbränd”, sa han också. ”Du ska vara rädd om dig så du inte blir utbränd”.

Men mest lyssnade han, så jag kunde höra vad jag själv sa och tänkte. 

Jag hade länge flugit för fort då, men det var inte läge för att pausa. Jag hade dock bättre tider i sikte- om jag bara orkade hela vägen dit. Vi hade bestämt oss för att flytta till Sälen. Hela våren och sommaren hade tusen frågor snurrat runt i mitt huvud medan jag lyssnade på Hurricane HighlifeFlera gånger den hösten tänkte jag att ”Jag kan inte pausa nu för då kommer jag aldrig att komma upp i det här tempot igen”. I efterhand fattar jag att jag gick på reservbatteriet.

Julen 2016 var hela familjen äntligen på plats i vårt nya hem i Sälen, efter särbo-liv och stegvis flytt under november och december. Våren 2017 var det allra sista klart med att tömma och sälja huset. Då gick luften ur mig och jag var tröttare än jag varit på länge. Kanske någonsin? Jag kände inte igen den energilösa versionen av mig själv. Skulle även jag bli en av de som kraschade in i väggen? Och som gjorde det när tillvaron äntligen lugnat ner sig? Varför grät jag för ingenting nu när allt äntligen var som jag ville ha det? Varför funkade inte minnet och magen, varför kunde jag inte organisera saker längre och varför sa jag så ofta fel ord? 

Samtidigt försökte jag landa på mitt nya jobb, som psykolog på Sälens vårdcentral. De flesta av mina patienter hade stressrelaterad psykisk ohälsa. Vi skrev listor på vad som föregått deras stress-symptom eller utmattning. En massa jobb, aktiviteter och projekt, och nästan ingen återhämtning. Precis som mitt eget liv ofta och länge hade sett ut. I mitt huvud rullade mina egna listor och jag förstod att jag antagligen var eller varit närmare väggen än jag fattat.

Jag hittade på liknelser och metaforer där jag t.ex. jämförde patienternas energibatteri med ett dåligt laddat mobilbatteri- som dessutom är opålitligt och töms när det kommer ut i kylan (mobilen) eller drabbas av stress-påslag (energibatteriet). Patienterna visste förstås inte att jag pratade mycket utifrån egen erfarenhet. Samtidigt läste jag allt jag kom över på temat stress och utmattning, och började inse saker jag borde ha insett långt tidigare. Medan jag fortfarande blundade för symptom och körde på med full gas. 

Där någonstans dök Superhjälte-mamman upp i mitt huvud. 

ETT syfte med boken är att berätta om utmattning för barn som har någon i sin närhet som drabbats av utmattningssyndrom. Men egentligen vill jag mycket mer än det. Jag vill även bidra till att sprida ”budskapet” om vikten av att pausa, vila, få återhämtning och fylla på energi. Att ha balans på sitt energikonto, att inte bara göra uttag utan även insättningar. 

Jag vill även betona att man i många fall KAN stoppa processen INNAN man flyger in i väggen. De flesta har ju känt av symptom innan de kraschar. Ändå har de inte bromsat, i alla fall inte tillräckligt kraftfullt. Eller så har det redan varit för sent. Det tar tid att bromsa när farten är hög...

Många har "växlat upp och gasat" istället, och i allt större utsträckning prioriterat bort sådant de behöver för att fylla på energi och ha balans.

Hade jag själv fortsatt som förr så hade jag antagligen flugit in i väggen förr eller senare. Men jag hade turen att vakna till och väja undan innan jag var framme vid den. Och det tror jag att fler kan göra, om man lyssnar på sig själv och ser att man har ett val. Det har inte alla och det har jag all respekt för, men vi är många som faktiskt åtminstone i viss mån kan välja. Och vi kan hjälpas åt att lyfta dessa frågor- och bromsa.

Stress och utmattning är ju dock inte bara ett individproblem. Verkligen, verkligen inte. Det handlar i allra högsta grad även om arbetsmiljö och samhällsklimat. Med boken vill jag även väcka tankar och diskussioner kring sånt. Vad händer t.ex. med oss när vi jämför våra egna liv med filtrerade "best-off-"ögonblick från andras liv på Instagram? Vad händer med hjärnor som aldrig pausar eftersom det alltid finns nåt flöde att scrolla igenom? Vad händer med barn och unga som inte heller vilar, och som inte ens uppmuntras till att vila när de har lov utan istället får veta vilka läxor och prov de har veckan efter lovet? Hur påverkar press och stress och dagens stränga betygssystem barn och unga? Hur mycket får vi idag betala för alla de nedskärningar och inbesparingar som gjorts inom offentlig sektor under de senaste 10-15 åren? Vad gör det med en om man dag efter dag ska vara representant för en verksamhet man inte längre kan stå för? O.s.v. O.s.v. O.s.v. 

Jag är oerhört tacksam för att jag fått träffa de som inspirerat mig till denna bok, men jag önskar innerligt att de hade sluppit krascha. Och jag hoppas innerligt att boken, och pratet runt den, kan få någon (helst många) att slippa krascha. 

Nu försöker jag själv fortsatt landa i ett nytt sätt att vara och leva. Precis som Superhjälte-mamman. Det är så mycket man inte hinner se när man flyger för fort. Och det är svårt att höra sin egen röst  i fartvinden.  

Det är möjligt att någon tycker att jag numera är lat, är för mycket ledig eller säger nej för ofta. Det är okej. Jag vet varför, och jag har bestämt mig för att lyssna på mig själv. 

Karin Härjegård

Fint och viktigt inlägg! Hög igenkänningsfaktor dessutom... Och klok bok, precis om jag kommenterat förut. Jag tror den kommer att vara hjälpsam för många.

Svar: Varmt tack :) och ja tyvärr är det ju många som kan ha nytta av den... Det är helt klart den av mina böcker som hittills fått mest uppmärksamhet och väckt mest intresse. Bra, men sorgligt att ämnet är så aktuellt.
aktiva dagar & viktiga pauser

Husvagnsfamiljen

Hej. Jag måste ut och leta efter din bok, blir sjukt nyfiken. Intressant det här med utbrändhet. Men det är ju inte bara de med ett överflöd av aktiviteter och inte nej sägarna som åker in i väggen. Utan även de med mycket tråkiga händelser längs livets väg. Velketsom, vad bra att du hann och bromsa. Önskar dig/er en fin lugn Jul.

Svar: Kul att du är intresserad av boken! Finns att köpas på Idus förlag, Adlibris, Bokus m.m. Samt direkt från mig om man vill ha ett signerat ex eller en personlig hälsning i den :) Ja exakt, det är ju inte alla som haft möjlighet att göra "aktiva val" för att undvika utmattning. Det har jag all respekt för. Verkligen. En grupp är ju föräldrar till barn med funktionsnedsättningar som inte kunnat få adekvat stöd från samhället. Såg en hel del av det på mitt förra jobb.
Hoppas ni får en fin jul ni också!
aktiva dagar & viktiga pauser

Matilda

Starkt skrivet. Fint att du delar med dig. Som jag skrivit tidigare är det ett väldigt viktigt tema på en bok och förhoppningsvis kan den vara stöd hos många familjer.

Svar: Varmt tack! :)
aktiva dagar & viktiga pauser

J.

Som husvagnsfamiljen skrev, det var så jag tänkte: Det är mycket fokus på duktighet, att det är det som bränner ut, men det finns också en annan sida. Jag har erfarenhet av att absolut inte varit duktig, tvärt om. Det var hemskt slitsamt att alltid misslyckas, att alltid försova mig, osv. Min jakt på att få vila var totalt förödande, blev helt utmattad av att försöka slippa allt. Som din blogg heter: Aktiva dagar och viktiga pauser, är nog en del av nyckeln , omväxlingen av att vara aktiv och att ta paus.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress