I både samtal och intervjuer kring boken Superhjälte-mamman flyger in i väggen (och annars också) har jag refekterat kring vad det gör med oss att dagligen ta del av filtrerade "best-off"-flöden från andras liv på Instagram. Även om man med förnuftet vet att det bara är valda delar man får se så är det lätt att påverkas känslomässigt och tycka att ens eget liv är grått och trist i jämförelse. Mer ofiltrerat. Inte samma lyster, och livet innehåller ju så mycket mer än de där "best-off"-ögonblicken. 
 
När jag har pratat om detta har det dock gnagt i mig att mitt eget Instagram-flöde också består av en massa "best-off"-ögonblick. Det är ju liksom dom stunderna som är roligast att dela. 
 
Jag har dock bestämt mig för att försöka nyansera flödet mer. Lägga ut fler vanliga vardagsbiler. Men det är svårt! Bland annat för att jag gillar "estetiskt tilltalande" bilder. Och för att vissa saker är svåra att lägga ut som "ögonblicksbilder" eftersom det är svårt att kort beskriva en del saker utan att det känns konstigt och fel. Eller kanske mest naket och självutlämnande? Som när man är trött och flippar ur över en skitgrej som någon i familjen råkar göra eller säga och häver ur sig dumheter som man sedan får ångest över och bittert ångrar medan man tänker på hur värdelös man själv är. Sånt är inte så himla kul att skriva om. Så det kanske jag inte står ut med att göra. Och vad skulle man förresten lägga ut för bild? Snorpappren man snutit sig i medan tårarna rinner? Ofiltrerat och utan estetiska anslag? Det bär mig emot. Fast kanske skulle det vara bra för oss att få ta del av lite mer av det mörka. I lagom mängd. Jag tillbringar ju dagarna med att prata med människor om de jobbigare sakerna i deras liv. Som de ofta tror att de är ensamma om. Och de sakerna skulle antagligen vara lättare att bära om de visste att fler kämpar med samma eller andra saker. Ingens liv är ju alltid ljust och lätt. Fast det man kan tro det när man scrollar Instagram-flödet. 
  
Hur som. Inga snorpapper än, men lite mer blandat har det i alla fall börjat bli på @aktivadagar_och_viktigapauser.
 
 
Husvagnsfamiljen

Så sant så sant. Ibland undrar man hur andra orkar. Det svår är att vara bra förebild för sin tonåring och förklara att det som händer där ute bara är en fasad. Och att man inte måste vara vän med 500 personer utan faktiskt bara välja de som betyder något för en. Det är svårt. Är själv inte förtjust i att alla skolor och föreningar mm tvunget skall ha ut bilder på sociala medier. Vissa delar är bra men vissa delar kan slå väldigt fel. Och i dag får du inte vara annorlunda, tänka anorlunda i detta. Jaja! Bara att gilla läget och stå för sin åsikt när det gäller.

Jeanette

För mig som jobbar som fotograf och använder mina kanaler som marknadsföring känner jag att jag inte vill lägga upp mindre estetiska bilder eftersom det här är mitt leverbröd. Jag använder bloggen mer som en kanal där jag skriver om saker som är mindre bra och där jag känner att mina tankar kan ta lite mer plats. Men jag kan hålla med om att det blir bara mer och mer fixerat av att titta utåt och jämföra sig än att titta inåt och se vad man har.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress