Tomatsoppa
Lite smör eller olja att steka i
1 gul lök (eller nån annan lök)
Ca 4 färska tomater och en burk tomatkross
2 msk tomatpuré
5 dl vatten
Ca 1 dl grädde.
Ev. grönsaksbuljong 
Salt och peppar
Ev. en nypa socker för att lyfta fram smaken
 
Hacka löken.
Hetta upp smöret/oljan i en kastrull.
Stek löken en stund.
Skär under tiderna tomaterna.
Lägg i dem samt övriga ingredienser, utom grädden. 
Låt koka under lock i 20 minuter.
Smaka, krydda.
Mixa.
Tillsätt grädde.
 
 
Basilikakräm
En liten burk Creme fraiche
En kruka basilika.
 
Finhacka bladen och blanda ner i creme fraichen.
 
 
Rensar på bloggen och hittar detta citat som jag hittat någonstans: 
 
Tre indianer skulle medverka i ett konvent i Nordamerika. För att ta sig dit flög de för första gången i sina liv. När de väl landat och hämtat ut sitt bagage satte de sig ned och blev sittande på en bänk. 
Anordnaren av konventet som också var den som mötte upp dem på flygplatsen började bli otålig och ville komma vidare. Så jobbigt kan det inte ha varit att flyga tänkte han. Lite frustrerad frågade han indianerna vad de sysslade med genom att sitta stilla sådär på bänken…?
Till svar fick han: Vi inväntar våra själar!
Flygplanet hade transporterat deras kroppar så snabbt att deras själar inte hunnit med i samma takt.
 
Jag inser att det är det jag till stor del ägnat mig åt denna sommar. Vänta in min själ. Komma ikapp efter allt som hänt, med flytten, författandet och diverse yttre och inre förändringar. Det är en av anledningarna till att många av de utflykter och resmål vi hade på "vill-göra-agendan" i våras inte varit så lockande som de "borde" vara (och kommer att vara igen). Det är en av orsakerna till att min hjärna är långsammare och segare än den brukar. Det är därför jag har ovanligt mycket tålamod med att bara vara, och låta tiden gå. Det kanske ser ut som att jag inte gör så mycket, men jag har fullt upp med att vänta in min själ och lyssna på mig själv.
 
Dessutom behöver jag träna mig på att göra mer av det även till vardags.
 
Ibland behöver man ta det lugnt för att kunna känna om det är stabilt... och läge att bygga vidare eller inte...
 
 
Att passera Stensjön och komma ut i lugnet på vidderna bortom sjön. Att bara höra vindens sus, våra steg mot marken och mina egna tankar. Att stanna och njuta av matsäck och utsikt innan vi vandrar vidare. Att titta på kartan som jag köpte för flera år sedan medan vi drömde om att åka till Sälen mycket oftare än vi kunde. Att veta att vi nu kan återvända hit till fjället igen och igen, många, många gånger. För nu är detta vårt hemma. 
 
Blicka ut över landskapet och ner mot vårt hem.
 
Stensjön, perfekt utflyktsmål även för små som inte orkar gå så långt. Ja även för stora som inte orkar gå så långt. Under sommarsäsongen kan man dessutom ta liften upp (och ner), från den är det 1-1,5 km stig, spång och grus till Stensjön. Lättvandrat alltså.
 
 
 
 
 
 
 
 
"Hjärta Kläppen", Kläppen blev dock suddigt...
 
Sträckan vi gick, Gustavsbacken/Toppstugan/Snögubben förbi liftarna och Stensjön, längs Sälenringen och ner mot Hemfjällsstugan vid min tumme Sedan rakt upp mot mot pekfinger. Det finns flera olika alternativ man kan gå på detta fjäll så vi har en hel del mer att upptäcka! En vanlig startpunkt för turer i området är även Högfjället, parkeringen mittemot Gammelgården.