En vår för några år sedan satt jag och tummade den här lilla Sommar-i-Trysil-broschyren och deppade över att bo 4,5 timmar bort och ha ett hus och en gräsmatta och en massa andra måsten som åt upp viktig tid som jag hellre hade spenderat i Trysil och på andra fjäll. Redan då malde tankarna. Hur vill vi ha det? Hur vill vi leva?
 
Sedan dess har många tankar passerat, många frågetecken snurrat och många steg tagits.
 
Idag stänger Sälen ner vintersäsongen och vi ser fram emot vår första sommar med Sälen som vårt hemma och Trysil som vår granne!
 
 
Jag fortsätter fundera på det där med stress, tid, energi, aktivitet och återhämtning. Bland annat genom att begrunda det faktum att vi bara har 100% att fördela. 100% tid och 100% energi som ska räcka till allt. Ändå är det lätt att försöka klämma in mer. 110%. 150%. Visst går det väl att tänja lite på gränserna?
 
Nej, faktiskt inte. Det är något annat som får stryka på foten. Kanske återhämtning. Kanske egna behov. Kanske de närmastes behov. Sånt som kanske funkar på kort sikt men som på längre sikt kan stå en dyrt. Och när de räkningarna kommer skulle vi behöva den marginal vi prioriterat bort. 
 
För helst ska man ju inte ens förbruka hela sin 100%. Vi behöver ha någon sorts marginal...
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: En av alla fördelar med att vi numera bor i Sälen är att grannen heter Trysil. Igår gjorde vi en utflykt dit. Vädret var blandat, sol, storm och hagel. P.g.a. stormen gick det inte att åka så mycket på högfjällsområdet som annars är min favorit. Dock var det mäktigt att se naturens krafter riva i innan liftarna däruppe stängde p.g.a. vädret... Sedan fick vi hänga lite med sonen i parken och det är ju inte så vanligt numera eftersom han mest åker med sina kompisar. 
 
Tidigare Trysil-turer har jag skrivit om bland annat några vinterinlägg härhär och här. Och ett sommarinlägg här. Och ett lite Trysil-relaterat inlägg om "drömmen om att flytta till ett fjäll", från juni 2015...