Fredag eftermiddag och på väg hem från jobbet möter jag husvagnar på väg till säsongsplatser på vintercampingar. Uppställningshelgernas tid. På facebook ser jag vår förstuga som inte längre är vår. Dess nya ägare håller på och ställer upp den. Det svider till lite av saknad. Så många morgnar som vi dragit på oss skidkläderna i den. Så många eftermiddagar som vi klivit in i den, med snöglada själar och skönt trötta kroppar efter en dag i skidbackarna. Men nu är vi klara med det. Vintercampandet. Nu ska vi testa att bo på en skidort istället. Dra på skidkläderna hemma i hallen, och parkera pjäxorna i samma hall efter en skön dag ute.
 
Man skulle kunna tänka att de två vintrarna som vi vintercampat varit"onödiga". En omväg, för vi hade ju kunnat flytta upp direkt istället. Men om vi inte hade vintercampat så hade vi antagligen inte kommit på att vi skulle flytta upp. Ibland behöver man gå den där omvägen för att hamna rätt. 
 
Eller ja, vi vet ju inte om det är rätt. Vi vet inte hur det är att bo med fjället utanför fönstret. Men vi tror att det blir bra. 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress