Det viktigaste med aktivitetsjulkalendern borde väl barnen få varje dag, året om?

Den här tiden på året får två av bloggens inlägg extra många besök, inläggen om vår aktivitetsjulkalender och den uppgraderade versionen av den.
 
Kortfattad sammanfattning: medan vi hade en adventskalender som "skulle fyllas med något" så gav vi barnen aktiviteter och tillsammans-tid (och småningom uppmuntrans-ord) istället för prylar. De gemensamma aktiviteterna var ibland stora, som ett besök på badhuset, men oftast små. Sånt man kanske ändå gör i adventstid, som att baka, hämta och klä en gran, göra julgodis och läsa en bok eller se en film med jultema. Men det blev tydligare att vi gjorde det, och tydligare att det var något vi gjorde tillsammans. (Fast många saker hade gått fortare att göra själv...)

Jag har ibland sett aktivitetsjulkalendrar ifrågasättas, med argumentet "hur ska man hinna och orka hitta på 24 aktiviteter också mitt i julstressen?"
 
Exakt. Det är det som är problemet. Tiden. Eller bristen på tid. Och orken. Eller bristen på ork. Eftersom det snurrar så fort. Vardagen. Samhället. Jobbet. Allt man ska hinna. Allt man ska vara. Allt man ska ha. För att vara den man vill vara. Eller tror att man vill vara. Och då kan det vara enklare att investera pengar och prylar än tid och ork i sina barn.
 
Och kanske är just det ett viktigt argument FÖR att ha en aktivitetskalender. Med enkla aktiviteter och, framförallt, tid tillsammans. Om man nu absolut måste ha en julkalender. 
 
Fast... det viktigaste jag tänker att man ger sina barn i aktivitetskalendern är ju något de borde få även andra tider på året. Varje dag, året om, behöver barn tid när vi fokuserar på dem. Bara på dem. 10-15 minuter om dagen kommer man långt med. Det behöver inte vara nåt särskilt alls det man gör. Man kanske inte gör nåt alls. Man kanske bara pratar. Det viktiga är att man är där. ÄR där. Är DÄR. Med dem.
 
Men det är alltså tveksamt om vi ens hinner det 24 dagar i december? 
 
 
2
Matilda

Aktivitetskalender låter toppen! Väldigt bra initiativ. Jag tror att de som upprörs eller blir stressade av idén antagligen har väldigt höga förväntningar och krav på vad som hör julen till. Vilket är synd. För julen blir ju inte roligare eller trevligare för att vi stressar ihjäl oss innan...

Svar: Exakt!
Camilla

sandra

Åh, blev så glad av att läsa det här inlägget även om det är tråkig att du ens behöver skriva det. Men supervikigt att det tas upp av någon!

Svar: Varmt tack :)
Camilla