Det viktigaste med aktivitetsjulkalendern borde väl barnen få varje dag, året om?

Den här tiden på året får två av bloggens inlägg extra många besök, inläggen om vår aktivitetsjulkalender och den uppgraderade versionen av den.
 
Kortfattad sammanfattning: medan vi hade en adventskalender som "skulle fyllas med något" så gav vi barnen aktiviteter och tillsammans-tid (och småningom uppmuntrans-ord) istället för prylar. De gemensamma aktiviteterna var ibland stora, som ett besök på badhuset, men oftast små. Sånt man kanske ändå gör i adventstid, som att baka, hämta och klä en gran, göra julgodis och läsa en bok eller se en film med jultema. Men det blev tydligare att vi gjorde det, och tydligare att det var något vi gjorde tillsammans. (Fast många saker hade gått fortare att göra själv...)

Jag har ibland sett aktivitetsjulkalendrar ifrågasättas, med argumentet "hur ska man hinna och orka hitta på 24 aktiviteter också mitt i julstressen?"
 
Exakt. Det är det som är problemet. Tiden. Eller bristen på tid. Och orken. Eller bristen på ork. Eftersom det snurrar så fort. Vardagen. Samhället. Jobbet. Allt man ska hinna. Allt man ska vara. Allt man ska ha. För att vara den man vill vara. Eller tror att man vill vara. Och då kan det vara enklare att investera pengar och prylar än tid och ork i sina barn.
 
Och kanske är just det ett viktigt argument FÖR att ha en aktivitetskalender. Med enkla aktiviteter och, framförallt, tid tillsammans. Om man nu absolut måste ha en julkalender. 
 
Fast... det viktigaste jag tänker att man ger sina barn i aktivitetskalendern är ju något de borde få även andra tider på året. Varje dag, året om, behöver barn tid när vi fokuserar på dem. Bara på dem. 10-15 minuter om dagen kommer man långt med. Det behöver inte vara nåt särskilt alls det man gör. Man kanske inte gör nåt alls. Man kanske bara pratar. Det viktiga är att man är där. ÄR där. Är DÄR. Med dem.
 
Men det är alltså tveksamt om vi ens hinner det 24 dagar i december? 
 
 
2

Mitt "soundtrack" till vårt flytt-projekt: Hurricane Highlife med WDL. Och min förvåning när jag såg videon.

Jag har spelat låten Hurricane Highlife otaliga gånger sedan vi i våras bestämde oss för att ge "drömmen om att flytta till Sälen" en chans att bli verklighet, och det redan i höst eller vinter. Många tankar och frågetecken har snurrat i mitt huvud medan jag lyssnat på låten. Och längtat hem. Home. TIll fjällen. Till snön. Till vidderna. Till något nytt. Efter att vi kastat upp en massa saker i luften och sett hur det landat. Som i en hurricane, en orkan.
 
Nu när nästan alla frågetecken rätats ut och vi snart är på plats i Sälen kom jag på att jag skulle kolla på videon till låten. 
 
Gissa min häpnad och förvåning när jag såg vad som är en central ingrediens i den...
 

"Jaså ni ska bo i en lägenhet. Till att börja med då eller?"

Det är intressant att det verkar vara så självklart att man "ska" bo i hus, om man har råd att köpa ett (eller kanske rättare sagt har sådan ekonomi att man får låna pengar). Vi har ju nu sålt vårt fina hus för att flytta till Sälen, och vi har efter att ha letat hus där landat i att vi ska bo i en hyreslägenhet. Och detta är (numera) inte ett andrahandsval för oss.
 
Vi tror verkligen att detta är det rätta för oss nu. Inget underhåll att sköta, ingen gräsmatta att klippa, ingen snö att skotta... Men mer tid för att åka skidor, cykla, vandra, fota, skriva, se filmer tillsammans, bara vara...
 
Visst, det kan anses "korkat" att betala bort en massa pengar i hyra istället för att "betala till sig själv" som man tydligen gör när man bor i hus. Fast ärligt talat, vi har inte betalat så mycket till oss själva. Vår boendekostnad i huset har till stor del bestått av att vi betalat räntor samt diverse driftskostnader varav de senare ligger på 3000-4000 kr/månad vilket verkar vara en ganska vanlig prislapp på sånt. Så hur mycket man "betalar till sig själv" beror ju på hur mycket man amorterar- samt hur mycket huset stiger eller sjunker i värde. Och underhåll ska ju också adderas på prislappen per månad för ett hus. Inklusive hushållsmaskiner som går sönder då och då, särskilt om de är av modernare modell för de verkar ju vara programmerade för att gå sönder strax efter att garantitiden tagit slut.
 
Så ja, vi ska bo i en lägenhet. Inte bara till att börja med. Och vi ser fram emot det, och börjar tycka att det är ett billigt sätt att köpa sig tid. Och mera lugn. Och mindre stress. 
 
Lyssna förresten gärna på podden Andra sätt, t.ex. detta avsnitt om tid och tidsnöjdhet
3