Det har blivit några loppis-rundor för mig på senare tid. Inte för att köpa men för att bli av med grejer. Om man ändå ska göra sig av med saker är det ju bra om någon får glädjas åt att fynda dem, någon får något den behöver för de pengar sakerna säljs för och någon får en vettig sysselsättning på välgörenhetsloppis istället för att sitta hemma i sin ensamhet.
 
Idag var det en mörkhyad man som tog emot och bar saker med mig. Medan vi kånkade lådor och säckar från bilen pratade han ibland med mig och ibland med någon i sin telefon, på ett för mig främmande språk. Märklig känsla att lasta ur ännu några lådor och säckar av mitt överflöd medan han kanske pratar med någon som inte ens äger så många saker som de jag nyss dumpat. Som kanske sitter fast i fattigdom och letar mat och vatten för dagen i en annan del av världen.
 
Ja jag vet förstås inte vem han pratade med och hur den personen har det, men i fantasin kan världar mötas bland lådor och säckar.
 
Och det blir liksom ännu tydligare hur galet det är med så mycket. 
elisabeth

visst är det underbart hur vi kan mötas på olika sätt och ge varandra ett leende, på ett leende kommer vi långt.

KRAM

Svar: Så sant! Kram!
aktiva dagar & viktiga pauser

Beatrice

Man lär sig mycket under resor. Hur saker är i världen...

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress