När man läser om folk som förändrat sitt liv genom att downshifta, flytta etc. så står det ofta att de "sålt nästan allt de äger". Jag är helt fascinerad. Inte över att de lyckats släppa taget om sina saker, men över att de lyckats SÄLJA så mycket!
 
Alltså jag har ju sålt mycket på Tradera, Blocket och loppis i mina dagar, men många saker är ju faktiskt svåra att sälja. Särskilt om man vill sälja mycket på en gång. Jag orkar inte lägga tid och energi på att släpa med ägodelar till en massa loppisar och sedan släpa hem det mesta igen. Och Tradera, Blocket och diverse köp-och säljgrupper går det ganka trögt på, tycker jag. Särskilt om man inte vill sälja till vilka dumpade priser som helst. Då kan man ju lika gärna skänka bort sakerna. Vilket jag gör med många saker. Hej välgörenhetsloppisen, här är jag igen!
 
Det är lite tyst här men det snurrar desto mer i våra huvuden. Tankarna på att flytta norrut "nån gång i framtiden" är högst aktuella eftersom det har dykt upp hus som skulle kunna passa oss och jobb vi skulle kunna söka. Och sökt.
 
Det ter ju sig ganska osannolikt att allt så småningom skulle klaffa exakt samtidigt den dagen vi känner att "det är dags att flytta", så det känns som att vi behöver hålla span på vissa saker redan nu- och hålla dörren öppen ifall chanser dyker upp. Det är ju liksom inget litet projekt att (eventuellt) flytta en hel familj. 
 
Vi får se hur det går och hur det blir, men att gå på husvisning och stiga på bussen vid denna skylt efter en anställningsintervju känns ändå som steg på vägen... Hur det än blir med just det huset och det jobbet...
 
 
 
Det har blivit några loppis-rundor för mig på senare tid. Inte för att köpa men för att bli av med grejer. Om man ändå ska göra sig av med saker är det ju bra om någon får glädjas åt att fynda dem, någon får något den behöver för de pengar sakerna säljs för och någon får en vettig sysselsättning på välgörenhetsloppis istället för att sitta hemma i sin ensamhet.
 
Idag var det en mörkhyad man som tog emot och bar saker med mig. Medan vi kånkade lådor och säckar från bilen pratade han ibland med mig och ibland med någon i sin telefon, på ett för mig främmande språk. Märklig känsla att lasta ur ännu några lådor och säckar av mitt överflöd medan han kanske pratar med någon som inte ens äger så många saker som de jag nyss dumpat. Som kanske sitter fast i fattigdom och letar mat och vatten för dagen i en annan del av världen.
 
Ja jag vet förstås inte vem han pratade med och hur den personen har det, men i fantasin kan världar mötas bland lådor och säckar.
 
Och det blir liksom ännu tydligare hur galet det är med så mycket.