Idag gick pressmeddelandet om min debutbok #tillsammans #utanför ut. Själv sitter jag i husvagnen, platsen där mitt bokskrivande började för lite mer än ett år sedan, och tänker på hur overkligt det känns att boken nu är på väg hem till mig. Och förhoppningsvis även till andra! Boken finns att köpas hos Idus förlag samt på Adlibris, Bokus och andra bokhandlar. Och direkt från mig.


Skärmdumpar från mynewsdesk
Som jag skrev för ett tag sedan så börjar jag, som älskar att hitta perfekta förvaringslösningar, känna mig lite "förvaringstrött". Det kan liksom inte vara meningen att man ska ha  saker bara för att... förvara dem?
 
 
När vi kommer hem från husvagnen ställer vi oss ofta frågande till att vi har en massa kvadratmetrar i vårt hus som vi främst använder till att förvara saker som vi inte använder. Vi "bor och rör oss" primärt i vardagsrummet och köket. Och klarar oss fint med utrymmet i husvagn och förstuga när vi är där.
 
För ett tag sedan åt jag lunch med en kompis som nyligen läst Marie Kondos bok "Konsten att städa". Den hade förändrat hennes liv. Hon och hennes man hade rensat ut en massa hemma efter att de läst boken, och när de överflödiga sakerna flyttade ut så flyttade ny energi in. Hon hade boken med sig i väskan och jag sträckläste den dagen efter. Och insåg att fast jag redan rensat mycket så är jag inte alls i mål. 
 
Tack vare boken har jag dock lärt mig lite nya tekniker och tankesätt. Jag tycker du ska läsa den om du är nyfiken på att göra samma resa, men det JAG fått med mig är bland annat:
 
Att plocka fram ALLT som tillhör en viss kategori (t.ex. kläder) när man ska rensa och sedan ställa tillbaka ENBART det som man verkligen vill ha. Det som verkligen gör en glad när man ser det eller håller i det. "Does it sparkle" är en bra fråga att ställa sig om man tvekar. 
 
(I vanliga fall tipsar jag om böcker på min andra blogg, KlokBokTok
 
 
 
Eller "Finns våfflan om jag inte lägger ut en bild på den? Och är den god om ingen gillar inlägget?"
 
(Detta inlägg kan tyckas vara lite motsägelsefullt i relation till det jag skrev häromdagen. Men detta med mobiler och sociala medier ÄR ju mångfacetterat!)
 
Jag gillar ju sociala medier och är ju själv en del av det. Sociala medier öppnar för fantastiska möjligheter till utbyte med likasinnade. Sedan finns det många nackdelar också, men det finns det med det mesta i livet.
 
Ibland känner jag mig ändå fundersam över detta med att vilja synas. Vilja bli bekräftad. Vilja få "likes". Följare. Besökare. Tittare. Alla vill vi ju bli bekräftade, det hör ju livet till för människan. Men hur beroende blir vi av det i den digitala värld vi lever i? Och hur mycket missar vi att uppmärksamma och bekräfta den som sitter bredvid oss- för att vi kollar om vi fått några nya gillningar på vårt senaste inlägg?
 
Och finns en våffla om vi inte tagit kort på den och lagt ut bilden på sociala medier? Och är våfflan ens god om ingen gillar inlägget? Hur många gillningar krävs för att den ska vara "god"?
 
Och bryr sig nån egentligen om att jag käkat en våffla?