Jag skrev ju ner lite miljötankar tänkta på Folgefonna-glaciären i ett inlägg häromdagen och idag har jag tänkt mer.
 
Jag och maken gick en promenad från den kombinerade campingen och bondgården, på jakt efter en vandringsled som vi inte hittade. Men vi hittade en traktor som spred dynga på en åker. Våra första "usch" över lukten övergick i eftertanke. Det är ju (bland annat) detta som är det naturliga. Som vi är många som är fjärmade ifrån.
 
Hur mycket av det vi äter, klär på oss och omger oss med skulle vi vilja köpa och använda om vi hade sett hur produktionen gått till? 
 
Här i byn gissar vi dessutom att man i mycket är tvungen att leva i samklang med och med respekt för naturen. Glaciären, bergen, snön och det ständiga regnet styr. För att ta sig härifrån till nåt större ställe får man åka en bra bit. Vi undrar vad man försörjer sig på. Men kanske har flera också mindre utgifter än vad många andra skaffar sig?
 
Konsumera kan man inte göra här, annat än maten i de två små mataffärerna. Några andra affärer syns inte till, och man försöker inte ens kränga skidrelaterade grejer till sommarskidåkare så har man glömt sina handskar hemma så får man vara utan. Många bor i gamla hus som sannolikt haft flera andra ägare innan. Nybyggen syns inte till. 
 
"Där ingen kunde tro att någon kunde bo" är en fras som ofta slår oss här. Fast å andra sidan, det kanske är såhär fler borde bo? Och leva?
 
Dags för fler aktiva val framöver?
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress