En av mina mest framgångsrika strategier som förälder har varit (och är) att förbereda och förvarna barnen om saker.
 
Till exempel genom att säga
-"När du har åkt tre gånger till i rutschkanan så ska vi gå hem"
när de var små eller
-"Om fem minuter är det mat så du får förbreda dig på att avsluta eller pausa det du gör i datorn"
nu när de är större. 
 
Vi har kunnat förhandla om det och det har kunnat bli fem gånger i rutchkanan eller tio minuter till maten, men vi har sluppit många bråk som jag tror att vi annars hade haft. 
 
Jag som är vuxen gillar att vara förberedd på saker. 
Jag vill hinna med att mentalt ställa in mig på saker, pausa eller avsluta det jag gör och skifta fokus.
Varför skulle inte barnen också vilja eller ha behov av det?
 
Igår skulle sonen be sin pappa filma när han gjorde några nya trick på studsmattan. Pappan höll på med något annat och jag anade att svaret skulle bli att han inte kunde, så jag förvarnade sonen om det.
-"Jo men det går säkert bra", sa han. "Jag säger åt honom en stund innan så...".
 
Hjärtat mitt, nåt vettigt har morsan skickat med dig på livets resa... 
 
 
 
Nyligen såg jag någon på ett diskussionsforum fråga om det är nån idé att åka till skidbacken nu när det är "sorbet-före" och varma dagar.
 
-Blir det nån bra skidåkning?
 
 Jag håller med den som svarade att den enda dåliga skidåkningen är den då man skadar sig. Och det vet man ju inte på förhand när den gången är. Så det kan man inte ta med i beaktande.
 
Alltså är det alltid värt att åka skidor...