Missa inte Astrid Lindgrens barndomshem om du är i Vimmerby!

Vi har besökt Astrid Lindgrens värld några gånger med barnen men vi har inte haft en tanke på att besöka Astrid Lindgrens Näs, d.v.s. Astrids barndomshem, inne i Vimmerby.
 
Nu har jag varit där några gånger tack vare att skrivkursen jag går har sina träffar där.
 
Igår fick vi gå en guidad tur och då även komma in i själva huset där Astrid  växte upp. Vi fick också höra om hur flera av de saker hon skrivit om i sina böcker kommit till. Jag hade verkligen inte fattat HUR mycket som baserar sig på händelser ur hennes liv. Och jag hade inte koll på den fantastiska kärlekssagan mellan hennes föräldrar. Inte heller visste jag hur mycket föräldrarna vågade "gå sin egen väg" i sin uppfostran av barnen och t.ex. ge barnen mycket mer frihet än vad som var vanligt på den tiden. Jag blev så rörd och berörd så jag fick torka bort en tår eller två.
 
Huset är privatägt och man får inte fota inne. Den vackra miljön och andan som vilar över miljön barndomshemmet, prästgården, trädgården och besökscentret låter sig inte heller fångas på bild. Vissa saker bör upplevas. 
 
 

 
1

Intervju med mig på bloggen Onkel Toms stuga

Idag kan man läsa en intervju med mig på bloggen Onkel Toms stuga!
 
Intressant att bli intervjuad! Det är även ett utmärkt tillfälle att reflektera kring sig själv, var man är i livet och vart man vill...
 
 

Snart ska vi... (Föräldratankar och framgångsstrategier)

En av mina mest framgångsrika strategier som förälder har varit (och är) att förbereda och förvarna barnen om saker.
 
Till exempel genom att säga
-"När du har åkt tre gånger till i rutschkanan så ska vi gå hem"
när de var små eller
-"Om fem minuter är det mat så du får förbreda dig på att avsluta eller pausa det du gör i datorn"
nu när de är större. 
 
Vi har kunnat förhandla om det och det har kunnat bli fem gånger i rutchkanan eller tio minuter till maten, men vi har sluppit många bråk som jag tror att vi annars hade haft. 
 
Jag som är vuxen gillar att vara förberedd på saker. 
Jag vill hinna med att mentalt ställa in mig på saker, pausa eller avsluta det jag gör och skifta fokus.
Varför skulle inte barnen också vilja eller ha behov av det?
 
Igår skulle sonen be sin pappa filma när han gjorde några nya trick på studsmattan. Pappan höll på med något annat och jag anade att svaret skulle bli att han inte kunde, så jag förvarnade sonen om det.
-"Jo men det går säkert bra", sa han. "Jag säger åt honom en stund innan så...".
 
Hjärtat mitt, nåt vettigt har morsan skickat med dig på livets resa... 
 
 
 
2