Idag är temat för Upp & Hoppas (tränings)bloggsutmaning "En framtidsdröm". 
 
Jag passar på att "damma av" ett halvskrivet inlägg som jag påbörjade kring påsk. 
När vår första säsong som vintercampare gick mot sitt slut.
 
Det är troligt att vintercampandet och utomhuslivet bidragit till att jag under vintern oväntat upptäckte att jag har en dröm om att flytta till ett fjäll. 
Som jag tydligen delar med fler i familjen.
 
Jag vet inte när jag först började tänka på det.
När tanken först fladdrade förbi. 
Sedan har fler tankar fladdrat förbi.
Tankarna kanske aldrig blir något annat än tankar. Men ändå.
Det var så oväntat att de kom. 
 
Vi har väl aldrig tänkt på att flytta.
Men plötsligt märkte jag att jag hade börjat tänka på just det.
Att flytta. Till fjälls. 
 
Jag märkte det först på små smygande saker. 
 
Som när jag en dag, när en kollega berättade om en kompis som jobbar med en grej i Norrland,  tänkte "Jamen det skulle ju jag också skulle kunna göra... Faktiskt. Kanske. Nån gång." Och hörde mig själv säga det högt. Kanske var det då det började. Eller då jag märkte att det börjat. När jag sa det högt. 
 
Sedan hände fler saker. 
 
Som att jag läste om personer som flyttat till fjällen- med stigande intresse och med tilltagande känslor av en sorts avundsjuk längtan. Men också tankarna på att om de kan- då skulle vi också kunna. 
 
Och att jag allt oftare hörde mig själv säga saker som "men kanske man ändå skulle flytta norrut". Sagt på skämt. Men med allt större allvar.
 
Och att jag gång på gång skulle titta på vår Anton och tänka att han verkligen är en sån som borde bo vid en fjäll. Han som åker skidor så länge liften går- och kånklar snö och åker skidor hemma på gården de dagar han inte kan åka "på riktigt". 
 
Och att  jag allt oftare skulle ställa mig frågan varför vi åker hem från helger med utomhusvistelse och fjäll. När vi bara vill stanna. Och åka tillbaka. Och kunna vara i den miljön ännu oftare. 
 
Det är ju inte så att vi tänker flytta. Inte nu i alla fall.
Och det krävs ju en del om man ska flytta. 
Som jobb. Och någonstans att bo.
 
Men det är svårt att låta bli att låta tankarna vandra dit igen.
Till att det kanske skulle kunna bli möjligt.
Och kanske skulle kunna bli bra. Riktigt bra.
Fast det vet man ju inte.
 
Medan man funderar kan man ju prenumerera på jobb på Platsbanken, stå i bostadskö och spana på Hemnet...
  
Nej Trysil, antagligen ses vi inte denna sommar heller. 
Fast vi vill. 
Men funderingarna på hur det skulle vara att flytta till Sälen och ha en timme till Trysil har tagit plats.
Även om vi för ett år sedan aaaldrig skulle kunna tänka oss att flytta till Sälen... om vi någonsin skulle få för oss att flytta till ett fjäll. Vilket vi inte höll för troligt. Men vi har övergett mer än ett "aldrig" de senaste åren... 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress