Tankar och länktips: hälsohets, det ätstörda samhället och "tjockisar" kan också springa

En fördel med att bli äldre är ju att folk har slutat fråga en om man är gravid. Det är nämligen såhär att jag har en mage som syns. Inte på något extremt sätt, men ändå. Hade jag varit mer jämntjock kanske folk i.o.f.s inte hade frågat. Då hade det kanske varit mera självklart att jag är tjock. Inte gravid.
 
Klen tröst. Att bara vara tjock på en del ställen på kroppen.
 
Nu har jag ju inte fått nån ätstörning ändå, fast jag fått den där gravid-frågan flera gånger. Och fast det är en typisk fråga som skulle kunna trigga igång en ätstörning. Och fast den bränt sig in. Jag kan i detalj återge flera av tillfällena ur minnet. Inklusive vad jag hade på mig. Jag tog ju inte på mig de kläderna igen.
 
Jag har ca 20 års erfarenhet av att välja kläder så magen inte syns mer än nödvändigt. Vettigt sätt att spendera tid och energi? *not*. 
 
Vikt står då och då på bordet hemma hos oss. Som samtalsämne. 
Eller inte vikt egentligen. Men hälsa, kost och motion.
Jag tänker att vikten är en bisak.Men det är klart att den ligger där och lurar.
 
Och det är inte så lätt att prata om dessa saker utan att det blir laddat. 
Utan att säga "ungar ni måste röra på er och äta någorlunda vettigt för annars kan ni bli... sjuka... och trötta... och inte orka så mycket... och... bli... typ... tjocka eller feta eller nåt... ".
 
Ja någonstans är det ju ändå så att jag inte vill att de ska bli överviktiga. För. Det. Medför. Ju. Hälsorisker.
Och att man kanske blir dömd och bedömd utifrån sin vikt.
Och att man kanske får frågor kring huruvuda man är gravid. Om man är tjej eller kvinna då. 
Det är inte så roligt. Inte ett dugg roligt faktiskt. Fast man kanske skrattar bort det i stunden.
För vad ska man göra då, när man sagt "nej, det är jag inte". 
Slå nåt hårt i huvudet på den som frågat innan man går in på toa och gråter? Eller kräks? 
 
Så man försöker prata bra om detta svåra med LAGOM på ett bra sätt med sina barn och sedan sitter man ändå där och undrar om man lagt grunden till en ätstörning. Samtididigt måste vi ju kunna prata om hälsa och LAGOM utan att det ska kännas som man gör nåt SJUKT eller bidrar till något sjukt...  eller till att någon ska bli sjuk. Och hela samhället är ju på något sätt skruvat kring dessa frågor.
 
Det är bra att hälsa är inne. Och sundhet.
Men det är så lätt att gränsen suddas ut.
Vad är friskt? Vad är sjukt? Vad är lagom? Vad är ytterligheter- åt olika håll?
 
Här och var i bloggvärlden (t.ex. hos La Linda) kan man just nu se omslaget och inslaget i senaste numret av Women´s Running där en rundare modell poserar och springer. Som för att säga "tjockisar kan också springa"!
Och "En tjock kropp behöver inte vara en osund och otränad kropp. En smal kropp behöver inte vara en sund och vältränad kropp".
Meningar vi för övrigt upprepat många gånger hemma hos oss. Vi tycker faktiskt att vi äter rätt sunt och rör på oss men vi verkar vara byggda för att lagra fett. Medan andra verkar byggda för att inte lagra nåt alls, vad de än stoppar i sig. 
 
Det är roligt att se dessa fantastiska bilder på en vacker kvinna, modell större, i en stor löpartidning. 
Men det är också SORGLIGT att vi blir så GLADA över det. För att det är så OVANLIGT. För tjocka går fortfarande ofta och gömmer sig någonstans i något av de få klädplagg de hittar att köpa. 
 
Och apropå det, häromdagen provade jag en kjol på H&M:s ungdomsavdelning Divided. Storlek 42. Största storleken, Jag brukar faktiskt kunna ha 42. Oftast har jag XL. Men va fan, rent ut sagt, det fattades ju typ 10 cm i midjan. På kjolen alltså. Divided verkar ofta vara små i storlek. Och. Vilken. Bild. Ger. Det. Till. Unga. Tjejer. Som växer upp i vårt ätstörda samhället. Om man t.ex. är 14 år och ens lite år det rundare hållet ska man alltså leta sig till "Big Is Beautiful"-avdelningen med det fortfarande relativt magra sortiment av tält som finns där. Jag blir både ledsen och orolig. Är det konstigt att vi får ett ätstört samhälle? Med ätstörda unga människor?
 
Och just det ätstörda samhället är temat för mitt nästa tips. En nystartad blogg med exakt det namnet. Och det är inte vilken "rappakalja" som helst för det är en psykolog som skriver den. 
 
Slutligen, som ett bra exempel direkt ur det ätstörda samhället, en krönika av Caroline Jägerfelt. "Förra året åt jag min första pizza på 10 år". Caroline är syrra till Jenny Jägerfelt, psykolog och författare som skriver så bra böcker. Om andra teman, men ändå. 
 
Det var det, over and out för nu.  
 
Nedan bilder av James Farell för tidningen Women´s running:
 
 
 
6
Cecilia

Vill gärna tipsa om min och syrrans blogg som handlar om vår väg fram till Damklassikern nästa år. Träningsglädje, gemenskap och utmaningar.

Terese

Igenkänningsfaktor till tusen! Både vad gällande att på ett balanserat förmedla vikten av rätt kost kontra motion till barnen utan att vara fördömande och också gällande synen på överviktiga. Jag är ju själv lite rund men försöker vara aktiv och upplever mig själv som hälsosam. I media är det sällan som orden överviktig och hälsosam trängs i samma tidning. Därför extra roligt att se ett sådant reportage.
Kram Terese

Svar: Åh, tack för din värmande kommentar ;)
aktiva dagar

Katarina Wohlfart

Amen! Men, ja känns ju tråkigt att man blir glad och tråkigt att de väljer den mest perfekta "tjocka" personen som har platt mage och välsvarvad kropp (rätt ovanligt ändå..) och bara är lite rund egentligen.. Finns väl rätt många tycker jag som är rätt runda på gymen överallt och vältränade för det. Känns tråkigt när det är så tydligt att de ungefär fått leta land och rike runt för att hitta den här stackars perfekt "tjockisen" under 25 år för att våga ha någon på första sidan.

Svar: Men exakt! 😀
aktiva dagar

Annukka

Fina bilder i tidningen! Dock är kostens betydelse helt övervägande vad gäller att gå ner i vikt. På en marathon bränner man endast 2000 kalorier! Jag skulle tro att det är bättre att gå ner i vikt en del innan man börjar springa, då det sliter för mycket på lederna att jogga och vara kraftigt överviktig. Däremot så är den aktiva livsstilen inkl all motion väldigt bra. Jag har just bestämt mig för 5:2 strategin, är less på magen min.

Svar: Spännande med 5:2, hoppas jag får pepp att testa när jag följer din satsning!
aktiva dagar

Annika

Så bra skrivet! Jag har också fått den frågan några gånger... och när jag svarat nej följde person 1 upp med "Jaha, men du som brukar vara så smal" och person 2 sa "Du har väl bara en liten kula ändå då". "Jag har haft semester", sa jag. Alltså, det är inte kul, inte någonstans. Själv vågar jag knappt ställa den frågan även om det är helt uppenbart att bf är typ om en vecka :)
Svårt ämne att prata om, av precis den här anledningen. Vad säger man till barnen? Hur föreslår man för sin livspartner att det kanske är dags att börja tänka på kosten, av hälsoskäl?
Vikt i sig säger ingenting. Att ha 15 eller 25 procent kroppsfett är egentligen mest en estetisk fråga, det viktiga är ju att äta näringsriktigt och röra på sig. Lik förbannat sitter jag här nu efter en annan semester och tänker på vad jag äter för att minska lite på den där fluffigheten jag dragit på mig under sommaren.
Det är ett underligt fenomen.

Svar: Tack! Och exakt. Och varför är det så svårt när det borde vara enkelt... :)
aktiva dagar

Bettan

Verkligen! Jag har barn som är 7 och 9 och har verkligen svårt att närma mig den här frågan. Vill såklart för barnens skull att de ska ha mycket ork och slippa bära övervikt men vill inte göra mat negativt laddat. Svår fråga.

Svar: Ja det är svårt... Fast det egentligen borde bara något naturligt och enkelt... Att försöka ha en sund själ i en sund kropp...
aktiva dagar