Efter Cykelvasan 45 gick luften ur oss lite med träningen.
Jag blev sjuk och en massa annat tog en massa plats. 
Som skolstart, jobb och att rensa ut lite saker hemma.
 
Men nu hoppas jag att vi är igång igen, med Lånehunds-promenader, cykling och annat...
Nu är det vintern som hägrar, att orka stå på i skidbackarna är nästa träningsmål...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
När vi stod och väntade på att cykla Cykelvasan 45 efterlyste speakern en cykelhjälm att låna. Någon hade nämligen glömt sin hjälm och utan hjälm-  ingen cykelvasa. Vore ju snopet om man inte kunde cykla för att man glömt hjälmen hemma! Själva hade vi hjälmarna med och på. Med en psykolog som mamma är mina barn välinformerade om hjärnans skörhet och vikten av att vara rädd om sin skalle. 
 
Hittills har de alltid varit kloka och tuffa nog att bära hjälm. Det är ju liksom en självklarhet i många av de aktiviteter de ägnar sig åt, som att åka skidor eller cykla nerför berg. Är man tuff nog att göra det så är man tuff nog att bära hjälm!? Man kan förstås skada sig ändå, på ett eller annat sätt, men hjärnan är hjärnan. Den styr så mycket i hela vårt fungerande och varande.
 
Enligt svensk lag ska man dessutom ha cykelhjälm tills man är 15 år. Jag har dock förstått att många slutar med hjälm när de kommer i högstadieåldern. Det är väl ungefär då man börjar tycka att man är ganska odödlg och osårbar. Och ungefär då det blir ännu viktigare att vara tuff. Bara det att tuffheten kan ta sig så konstiga uttryck ibland. Vad är egentligen tufft? Vad är egentligen fegt? Det är inte alltid så som det först ser ut... 
 
 
Ur ett kik-meddelande från ett av barnen
 
 
 
"Tänk att det finns de som inte vet hur vackert det här är", säger den ena 13-åringen till den andra när vi blickar ur över fjällvyerna från Trysilfjället.
 
Jag fascineras alltid när jag hör barn spontant uttala sig om vackra utsikter. 
Det är inte första gången jag hör det denna sommar, och det är inte bara från mina egna barn jag hört det. 
 
Tänk att naturen och vackra utsikter inte konkurrerats ut helt av skärmar, appar och spel.
Tänk att naturen och vackra utsikter fortfarande väcker något i oss. 
 
Och tänk att vi tog oss till Trysil denna sommar, fast vi inte trodde det när vi satt där i påskas och drömde om att bo närmare. Men efter att vi cyklat cykelvasan 45 var det lägligt att dra vidare med husvagnen för en helg med fricamping, vandring och cykling. Tanka energi. Komma hem lagom till skolstarten. 
 
 
  
Man kan cykla runt fjället på Fjellrunden som är ca 15 km.
Det finns även flera toppar att vandra upp till.
  
På helgerna går en lift, men bara halvvägs upp. D.v.s. upp till "högfjälls-zonen. 
Vi parkerar dock uppe vid högfjället. Och använder sedan våra egna krafter. 
 
 Utsikten är mödan värd!
Fjäll åt alla håll, känslan går inte att förmedla med bilder...
 
Livsglädje och vindrufs i håret!
 
 
 
 
 
 
 
Det är magiskt att cykla över fjället, med fjällutsikt åt alla håll!
Känslan låter sig icke fångas på bild...
 
 
 
 
 
 
 Som alltid friska fläktar på fjället!