Jag tycker om att resa men jag är inte så förtjust i att planera. Jo en del moment är ju roliga i planeringen men inte alla. Inte finplaneringen. Räkna dagar, fundera på hur många dagar vi behöver ha på oss, fundera på vilka saker vi ska boka på förhand och vilka vi inte ska boka på förhand, jämföra priser, jämföra alternativ, samla fakta, oroas över allt jag antagligen missat eller planerat galet...
 
Men nu måste vi verkligen  börja ta tag i att boka sommarens "Harry Potter-tour" till England och Skottland. Vi ska ju resa runt på (bl.a) flera platser där filmerna om Harry Potter spelades in. Efter många om och men har vi nu bestämt oss för att våga oss på att ta med husvagnen på resan. Trots smala vägar och vänstertrafik. Planen är att färdas på breda(re) vägar med vagnen och sedan ställa den på lämpliga campingar (det verkar finnas rätt många och på något sätt måste ju folk ta sig dit med sina husvagnar!) och sedan göra utflykter från den.
 
Det har även i övrigt varit väldigt många "turer" i planeringen kring denna resa men vi kommer nu att kombinera bloggbussen-vinstresan med denna. Vilket bl.a. innebär att vi först tar båten till Tyskland och sedan åker vidare till Holland där vi tar en annan Stenaline SE-färja för att komma över till England. Tyvärr går det ju inga båtar från Sverige till England längre. Ett annat alternativ om man vill ta båten till England är att åka med mellan Calais och Dover. Eller ta kanaltunneln. Ytterligare några alternativ och bolag  finns alltså och de kan man hitta listade här hos Motormännen. 
 
(Inlägget innehåller affilate-länk)
 
 
 
Ja det återstår att se. 
Nu har vi i alla fall invigt vårt Trangia-kök.
Premiär-rätt: Risgrynsgröt på tub.
Som ni förstår finns det alltså möjlighet till utveckling!
 
Trangia-köket kommer att integreras i planen att ta oss ut på små "minivandringar" även i vardagen.
 
 "Allvarligt talat barn, idag serveras kvällsmaten några kilometer hemifrån..."
(Dock följer de faktiskt gärna med frivilligt än så länge...)
 
Full fart i kastrullen...
 
Nöjd kock.
 
Fast allvarligt talat så var det inte jag utan maken som kockade. Med stöd från barnen, de enda i familjen som hanterat Trangia-kök tidigare tack vare skolans friluftsaktiviteter.
 
Men LITE tycker jag faktiskt att jag börjar se ut som den friluftsmänniska jag eftersträvar att bli...!?