Sociala medier och barnen

Läser idag en intressant text på Yle.fi, Eva Frantz: Därför är min åttaåring på Instagram.
Sociala medier och barn har diskuteras vid x antal tillfällen i x antal sammanhang där jag varit med och åsikterna brukar vara rätt varierande. Tack vare Evas text inspireras jag nu till att skriva om hur jag tänker...
 
Mina barn har, liksom många andra barn, Instagram. Och facebook. Innan 13 års ålder, som ju är åldersgräns på facebook.
 
Jag är helt på det klara med varför jag "brutit mot reglerna", och det är mina barn också.
 
Det handlar inte alls om att "alla andra får", utan såhär tänkte och tänker jag:
 
Barn idag växer upp med sociala medier och "offentlighet online", t.ex. genom Instagram, Facebook, bloggar och annat. Jag har sett dåliga och bra exempel på hur barn och ungdomar (och vuxna) hanterar detta. Jag tänker att hur ska barnen kunna lära sig vad som är bra och dåligt om ingen lär dem? Och vem ska lära dem?
 
Jag tänker att jag som förälder är en viktig aktör i att lära dem vad som är rätt och fel "online". Den viktigaste aktören, faktiskt. Vad är ok att lägga ut och inte lägga ut? Vad skriver man och vad skriver man inte? Hur ska man bete sig? Vad finns det för risker? Vad ska man tänka på?
 
Vi kan tycka vad vi vill om "offentligheten online" men våra barn kommer att finnas där. Finns där. Ska hantera denna värld, som inte fanns när jag växte upp. Och som de kommer att kunna bättre än jag, kanske kan bättre än jag. MEN nån sorts kompass tror jag mig ändå kunna bidra med. Men jag tror att chanserna är betydligt mindre att de lyssnar på mig när de är 13 eller 14 år än när de är 9, 10 eller 11. För som bekant tycker man ju att föräldrar är ganska töntliga och att mammor är ganska tantiga när man själv är i tonåren. Så därför fick mina barn konton och möjlighet att börja manövrera i denna värld medan de fortfarande är kloka nog att lyssna på sin kloka mamma... :)
 
Dock hoppas jag förstås att jag och mina barn, även när de är i tonåren, ska ha en relation där vi kan prata med varandra om viktiga saker. Även livet online. Men jag är medveten om att risk finns för att jag under den perioden inte kommer att betraktas som en helt tillförlitlig eller trovärdig källa...
 
Så därför fick mina barn börja innan 13 års ålder. Med villkoret att jag får läsa det de skriver och följa det de gör. Nu är de snart 13 och vi har kunnat släppa en del på det. Men på vägen dit har vi haft samtal som jag tror gör dem bättre rustade för "livet online". Som, som sagt, är en naturlig del av deras liv.
 
Och ja, förstås försöker jag även själv föregå med gott exempel. Tänka på vad jag lägger ut och inte lägger ut på blogg, instagram och facebook. Visa att jag reflekterar över det. Låta barnen godkänna innan jag lägger ut bilder på dem eller skriver saker om dem. Sånt.
 
Så tänker jag.
 
Det blir lätt mycket tal om alla faror "där ute"... Men tänk så mycket roligt det finns! Dela intressen med likasinnade, hålla kontakt med personer man sällan kan träffa, inspireras, motiveras och peppas av sånt man läser och ser... Och mycket mer... 
 
 
3
Ninette

Jag håller helt med dej! sådär har jag tänkt också, att jag vill introducera mina barn till allt sånt där medan jag ännu har nån slags inflytande - vi har börjat sådär smått med att fråga ungarna om dom vill att deras bilder ska vara på fb eller bloggen eller inte, och så snackar vi om sånt här hemma, dvs vad är ok att visa upp och vad inte. Dom små har ju ännu inget hum om sånt, så jag måste ibland säga att nä, det där fotot sätter jag inte upp på facebook, vilket jag tycker är supernyttigt med tanke på framtiden! bra att fundera på sånt så tidigt som möjligt tycker jag, och lågstadiet är definitivt rätt ålder för sånt.

Svar: Åh, roligt att läsa att du tänker i samma banor! Särskilt som jag vet att du är en klok människa :) Roligt att du tittar in!
AktivaDagar

Sofie Fahlström

Vilken klok mamma de har! Jag har barn som är 20+ och de har vuxit upp med Fb medan flera av de nya sociala medierna kom under deras senare tonårstid. Då kan man inte säga så mycket, men när de är 12+ behöver man diskutera med dem och ge dem en nyanserad bild. Helt ok att de använder dem då, särskilt som du skriver att dessa medier faktiskt är en del av samhället idag. Jag menar, det blev ju inte riktigt som dåvarande kommunikationsminister Ines Uusmann som sa "Jag vågar inte ha någon alldeles bestämd uppfattning, men jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet". ;) ;)

Däremot tycker jag att man bör tänka på att kanske inte tapetsera med bilder på barnen när de är små, de har ju faktiskt inte chansen att säga nej...

Intressant blogg för övrigt, säger jag, den resetokiga! :)

Svar: Åh, tack! Ja det finns mycket att tänka på i denna "online-värld" som har så mycket att ge, om man vågar sig ut trots alla faror... :)) Skrattar gott åt Ines kommentar där... Ja mycket ha hänt, minns hur skraj jag var när jag skickade mitt första mail för typ 20 år sedan... Föga anade man vad som väntade... :))
AktivaDagar

Sofia / Fantasiresor

Viktigt och intressant ämne! Har inte själv barn men tänker ofta på hur jag kommer hantera detta den dag jag själv är där...

Svar: Bra reflektera i tid... Roligt att du tittar in här förresten!
AktivaDagar