Med detta inlägg är jag med och tävlar i Bloggbussen goes bilsemester, ett samarbete mellan Stena Line, Sembo och Twingly
 
 
I min barndom reste jag och min familj mycket på somrarna. Med bil. I efterhand, som husvagnsägare, tänker jag att vårt resande var ”som om vi reste med husvagn eller husbil”. Det fria livet, ta dagen som den kommer, göra det man vill och känner för.
 
Fast vi hade ingen husvagn eller husbil utan reste runt i en liten personbil. Med minimalt med utrymme för packning. Jag är än i denna dag imponerad över att vi fick plats, jag, min syster, mamma och pappa. Och all packning. Dock minns jag att vi sällan fick byta kläder under dessa resor. Tog man ut väskorna ur bagageluckan var det nämligen tveksamt om man fick in dem igen. Apropå packning minns jag också nervositeten i bilen när vi skulle köra av färjan och passera tullen på hemresorna. (På den tiden fanns det en mer aktiv tullverksamhet än idag). Det var inte antal flaskor vin eller sprit som föranledde nervositeten, ska dock sägas, utan oron för om vi skulle få in alla saker i bagageluckan igen ifall tullverket skulle få för sig att plocka ut allt för att göra en kontroll. Sammansvetsande upplevelser i familjen… 
 
Ställen att sova på letade vi efter framåt kvällen. Ofta små mysiga hotell och pensionat. Pappa fick gå in först och kolla läget. Såg det fräscht ut? ”Jag vill inte bo i nåt gammalt ruttet hus” sa nämligen min yngre syster. Om ställen som luktade gammalt eller såg allmänt antika ut. Det löste sig dock alltid med boende. Och med mat för dagen, picknickar och restaurangbesök avlöste varandra.
 
Vi reste på detta sätt i bl.a. Sverige, Norge, Danmark, Tyskland, Frankrike, Holland, Belgien, England och Skottland. Dessvärre får jag väl medge att mycket av resmålen och sevärdheterna gick mig själv förbi. Jag satt nämligen ofta med näsan i en bok.
 
Nyligen sa min pappa, barndomens reseledare, att han numera ibland kan tänka att det var ”galet” att släpa runt oss barn på detta vis. Mil efter mil. Bilresa efter bilresa. Sommar efter sommar. Själv tänker jag att det var bra att han gjorde det. Även om mycket av resandet, platserna och sevärdheterna gick mig förbi medan jag själv ”reste i böckernas värld” så gav det mig mycket. Bland annat fick jag med mig intresset för att resa. Och insikten att jag kan. Och modet att våga. Våga åka. Våga se, uppleva, upptäcka. Göra nya saker. Förverkliga drömmar, ta tag i mitt liv.
 
Och jag fick med mig kärleken till den sköna känslan i ”att vara på väg”. Som när man står ute på däck på en färja och känner vinden lekfullt rufsa en i håret  medan man uppfylls av den härliga känslan i att vara på väg. Eller när man vaknar på en ny plats på morgonen, med en hel dag framför sig att fylla med vad man vill och känner för.
 
Nu reser jag själv runt på bilresor med mina egna barn. Dock med en husvagn att packa och bo i. Och jag gör delvis om de resor jag själv gjorde som barn. Det återstår att se vad resorna ger mina barn. Vad de minns av resmålen. Och vad de får med sig för inställning till resandet. Medan de sitter med näsan i varsin bok, eller skärm, medan milen rullar…
 
Många av de platser jag och familjen reser till är ”avklarade och förbrukade” när vi varit där. Vi vill oftast se och uppleva något nytt. Danmark är dock ett resmål som hållit för fler besök- och som vi ändå längtar tillbaka till. Både för att återvända till favoriter och för att  upptäcka nya saker och platser.
 
Danmark har en särskild plats i mitt hjärta av flera skäl. Där var upplevelserna  redan i barndomen så starka att minnena kilade sig in mellan bokstäverna och böckerna- för att stanna. Stränder. Hav. Vind. Vågor. Vågbrus. Plocka snäckor och stenar. Vara i det som jag nu vet kan kallas flow. Känslan och upplevelsen när man är fullständigt närvarande, fokuserad, här och nu.  När allt annat försvinner och man bara är. Lycklig. Ett tillstånd jag senare har upptäckt att jag kan hitta i fler aktiviteter och på fler platser men det var nånstans då och där jag först upplevde det. Fast jag då inte hade något namn på det.
 
 
Hvite sande, Danmark, sommaren 2012 
 
När jag var i Danmark som barn var mycket av de attraktionerna man reser till idag ”under uppbyggnad”. Bl.a. minns jag att vi besökte Fårups sommarland, och att det var första gången i livet jag såg och hoppade på en studsmatta. Studsmattor som nu står  i var och varannan villa-trädgård. Jag minns också att vi besökte Legoland och, på vägen hem från Danmark, Astrid Lindgrens värld. De var väldigt små och nya då jämfört med vad de är idag. Det är intressant att återse dessa platser med de egna barnen. Mycket har hänt, både med platserna och med mig.
 
De allra finaste minnena på resorna tillsammans med barnen är dock inte från attraktionerna och sevärdheterna. Det finaste och bästa, även med dem, är just stunderna av total närvaro. Tillsammans. Medan man samlar stenar eller snäckor på stranden till vågornas brus. Bygger sandslott. Flyger drake i vinden. Upplever saker tillsammans. Har ostörd tid tillsammans. Hittar fram till de fina samtalen. På stranden, eller i husvagnen på kvällen, eller i bilen medan milen rullar. När tankarna svävar fritt och livets stora och små frågor dyker upp- och tid finns att prata om dem. ”Är vägen lång och härbärget trångt lär man känna sina följeslagare”, fick jag som text i en lyckokaka på en bil- och husvagnsresa nyligen. Så sant, och just det älskar jag med att resa med min familj. Att nånstans bland upplevelserna och milen och samtalen kommer vi varandra ännu närmare.
 
Apropå Danmark har landet också en särskild plats i mitt hjärta eftersom det var där jag och min man, pappan till mina barn, sa ja till varandra. I Svenska sjömanskyrkan i Skagen. Som man säger, "Skagen, där haven möts"...  
 
Och kanske skulle man också säga "Resan, där människor möts"…?!?
 
Min drömresa just nu är att kombinera en resa som den vi gjorde till  Skagen och danska västkusten förrförra sommaren med den vi gjorde till en glaciär i Norge förra sommaren. Med färja från Norge direkt till till Danmark skulle detta kunna vara ett relativt smidigt projekt... Sommarskidåkning i Norge kombinerat med stränder i Danmark, kan en sommarsemester bli bättre i min familj?
 
 
 
Folgefonna, Norge, sommaren 2013 
 
Vad vill du ha för semester? Hur ser din drömsemester ut?
 
Kommentera gärna!
Om just JAG vinner en finalplats i Bloggbussen goes bilsemester har
just DU som kommenterat chansen att vinna ett presentkort!
 
 
 
 
Lillasystern

Galet och modigt av dem, det jag minns bäst av själva bilresorna var inget lugnt baksäte direkt. Vilt snarare, speciellt de somrar smådockorna Madde och Mia var med och levde rövare. Och tänk alla många timmar i en solvarm bil utan ac. NU känns det hemskt utan ac, men inte minns jag att vi klagade då? Mycket har vi fått se!

Svar: Haha, ja minnet är lite selektivt... :) Tack för påminnelse om fler roliga minnen, som de vilda små dockorna Madde och Mia... Och mindre roliga minnen, som bil utan AC... :)
AktivaDagar

Jessica Sundberg

Jag är en aktiv person så jag vill helst ha en fartfylld semester. Sova och vila är inget för mig :-) Jag vill se, uppleva och befinna mig i nuet! Sedan vill jag självklart också ha tid för att varva ner med en god bok på kvällen!

Sofia

Min drömsemester är en semester utan stress, med utflykter på barnens villkor, sol och bad. Inget mer och inget mindre, för tillfället :)

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress