Sedan vi kom hem från våra sommar-resor har jag nu i några dagar röjt, rensat, städat och sorterat. Det är inte första gången jag fylls av energi för såna projekt i feng-shui-anda när jag kommer hem från en semester. Och knappast den sista. Dock börjar det alltmera bli "lagom". Jag älskar känslan av att öppna ett skåp eller en låda och se att där ligger saker vi behöver och använder. Inte mer. Inte mindre. Precis lagom. Inget som ligger och stör och tar plats och energi i onödan.
 
Ju mer man rensar desto mer får man upp farten. Antagligen delvis för att man märker hur lite man saknar det man sorterat bort. Vare sig det står på sekundförvaring på vinden eller fått nya ägare.
 
Egentligen är ju nya ägare att föredra. Tänk vilken flerstegs-glädje!
 
Som igår när jag lämnade av några saker på en loppis. Jag var glad bli av med sakerna. Några kunder var väldigt glada över vad de fyndade i påsarna och lådorna- innan personalen ens hann packa upp och prissätta. Och pengarna går till välgörande ändamål och kommer till glädje även på det sättet. Kan det bli bättre? Glädje i så många steg! Och att sakerna kan glädja, istället för att stjäla min energi...
 
 
Efter att för ett tag sedan ha  gått i mål på utmaningen #blogg100  (blogga minst ett inlägg om dagen i 100 dagar) ska jag nu skriva lite mer om utmaningen crop100, ett annat projekt som inspirerat och påverkat oss under senare tid... Och fortsätter göra det...
 
Mannen bakom #blogg100, Fredrik Wass, finns med som drivkraft även bakom crop100. Crop100 startade egentligen för ca ett år sedan men man kan ju genomföra det när som helst ändå. Crop100 är alltså ett projekt. Eller en utmaning. Eller en livsstil, beroende på hur man ser på det eller väljer.
 
Vad handlar då crop100 om? Jo det handlar om att göra sig av med ägodelar och frigöra utrymme, mentalt och fysiskt. Det handlar om att minska röran i sitt liv. Och om att utforska vad alla prylar och ägodelar gör med oss, våra hem, vårt samhälle och vår miljö. Man ska inte "göra sig av med allt man äger", men med saker man inte använder eller behöver. Det är inte förbjudet att handla nytt, om man behöver det. Men man ska ju då helst handla "miljömässigt hållbart". 
 
Konkret går det ut på att göra sig av med 100 saker inom ett år. Under projekttiden dokumenterar/dokumenterade man detta online på olika sätt. 
 
Jag har läst om detta på lite olika bloggar, och även om bloggare som har målet beydligt högre ställt än på hundra saker. Själv har jag rensat mycket genom åren och har även i år redan gjort mig av med betydligt mer än 100 saker. Bl.a. i.o.m förrådsrensningen i våras...
 
Dock:
Jag kommer förmodligen alltid att vilja ha det fint runt mig, men det är inte samma sak som "en massa saker" för mig. Däremot kan en enda ful sak förstöra det vackra. Och hellre lite än mycket saker. För mig. Jag har full respekt för att andra väljer annat- men önskar även respekt för mitt och vårt val...
 
Jag älskar ju att vara på resa, i husvagnen eller annars. Och en del av charmen i det är att ha det jag/vi behöver för dagen. Inte mer, inte mindre. Jag har också tillbringat många somrar på jobb på Finlandsfärjan/Sverigesbåten där man hade mycket begränsat med saker runt sig och med sig. Arbetskläder, fritidskläder, en bok, toalettsaker. Ungefär det. Det var så...befriande... På lediga stunder stod jag vid relingen och tittade ut mot horisonten och funderade på...livet? Eller nåt annat som föll en in. Eller hade goda samtal och glada skratt med jobbarkompisar. Fri i tanken. Inga plikter, inga saker som krävde tid att förvalta, damma, flytta runt. Men. Även då skulle det vara "estetiskt tilltalande", så gott det gick. En ful duk på ett bord i personalhytten stoppades snabbt undan i ett skåp när jag gick på mitt skift.... 
 
Jag levde också med en bråkdel av mina/våra ägodelar under ett års tid medan vi var mitt uppe i ett byggprojekt. Bodde i en etta med mycket få saker under byggtiden. När vi packade ner det mesta av våra ägodelar tänkte jag mer än en gång att jag skulle sakna saker. "Hur ska jag klara mig utan denna ett helt år". Facit: Jag saknade inte en enda sak en enda gång. Däremot var det jobbigt att packa upp- och hitta en massa saker jag inte hade behov av men inte heller kunde göra mig av med... Av olika skäl....
 
En svårigheter i sig vad gäller relationen till saker tycker jag är "arvet". Kanske typiskt för många i min generation? Att ha mor- och farföräldrar som fick vända på varje slant och tygbit- för att de måste. För att det var så då, på den tiden. Att sedan ha föräldrar som kunde köpa saker- och gjorde det. Åt  sig- och åt sina barn. För att de kunde köpa, kunde skaffa, hade en helt annat ekonomisk och materiell standard än sina föräldrar. Att sedan vara barnet som säger nej tack till många av där sakerna. Som inte vill ha. Det är svårt. Men- man kan väl inte behöva äga saker för någon annans skull? Men det är svårt att inte känna sig otacksam då man inte vill ha saker som någon i välmening gett eller ger eller vill ge en. 
 
Sedan återstår att se hur dagens barn kommer att välja och vilja ha det...? 
 
Jag har inte dokumenterat mitt rensande i crop100-anda och jag kommer inte att räkna saker framöver heller. Men jag kommer fortsätta rensa. För ett friare liv. En friare tanke. Tid att leva.  
Som Granit hade som slogan för några år sedan (eller har än?): Förenkla ditt liv- få tid att leva. 
 
(och ett PS riktat till vissa personer i vår omgivning kan vara på plats. Ni behöver inte vara oroliga... Det finns ett "lager" med saker ifall behov av dem skulle uppstå i min eller nästa generation... )
 
Ingredienser:
100 g smör
1,5 dl socker
2 ägg
1 tsk bakpulver
1 dl mjöl
3 dl kokos
 
Gör såhär:
Rör ihop socker och smör poröst.
Rör ner ett ägg i taget.
Blanda i resten av ingredienserna (rör först ut bakpulvret i mjölet) och fyll muffinsformar till 3/4.
Grädda i ca 10 minuter 200°C.