Personlighetsförändringen fortsätter. Idag hade jag sån natur-abstinens så jag stack ut i skogen fast jag inte hade tid och fast ingen annan i familjen kunde. Annars har det hittills oftast varit ett gemensamt projekt med gemensamma turer. 
 
Denna  längtan ut i naturen är för mig nytt. Däremot längtar jag inte längre till affärer och shoppingstråk. 
 
Och när jag sedan skjutsade barnen kommenterade de att någon lämnat studsmatta och pool ute över vintern. Och undrade om de har råd att köpa nya grejer ifall att de fryser sönder. Vi konstaterade att det kanske de har. Sedan hörde jag mig själv säga det helt oplanerade och oväntade: . "Men naturen har inte råd. Med att vi kastar saker i onödan, för att vi inte tar hand om dem". Ööh, vart kom det ifrån?
 
Och som om detta inte vore nog. Sedan träffade jag en bekant när jag hade handlat och hämtat ut ett paket med apoteksvaror (miljövänligt fraktat, förstås). Hörde mig själv stå och säga att det är så skönt att beställa de saker man ändå MÅSTE ha, så man slipper springa på stan. Detta alltså sagt av en person som tidigare sällan missat ett tillfälle att springa på stan. 
 
Det är intressant att följa sin egen personlighetsförändring, jag blir alltmera nyfiken på vem jag håller på att bli... 
 
Tog för övrigt inte med kameran till skogen men det ångrade jag förstås sedan när jag saknade den...
Tog iallafall nån mobilbild.
 
 


 
Kors och Tvärs

Oj det låter allvarligt ;)
Fast det är väl kanske så, när det nya året sätter fart, att nånting händer.

Svar: Skratt, jo det låter allvarligt... Fast det är ändå en välkommen och spännande utveckling, men man får hålla i sig lite så man inte blir för fanatisk... Ja för egen del är väl det ingen fara med det men man kan ju bli en plåga för andra...
AktivaDagar

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress