Det pågår just nu på en del håll, iallafall i den finlandssvenska världen, en ganska livlig debatt på temat "blogga om sina barn". Vad och hur "får" man blogga, och inte? Vilket ju tangerar temat vad man lägger upp och inte lägger upp på facebook, instagram etc. Viktiga frågor. Med många åsikter. Både i den aktuella debatten och annars. 

Jag har tänkt och tänker en hel del kring detta. Både apropå eget och andras skrivande i offentligheten. Just "offentligt bloggande" är nytt för oss i familjen och det som syns här är bara valda delar av vårt liv. Där de inblandade godkänt att det läggs ut. Största delen av vårt liv syns inte här. Och detta är ju ingen "barnblogg" i den bemärkelse som åsyftas i den nu aktuella debatten. Men ändå. 

Jag tror det är  väldigt viktigt att tänka efter vad man lägger ut och inte i bild och text. Tänka på att det finns kvar. Att det inger en bild av vem vi är. Även om det bara är valda delar vi visar, av oss eller barnen eller nån annan.

Men man ska inte heller förringa det värde bloggarna kan ha på många olika sätt. Eller sociala medier. Och jag tror inte vi kan bromsa oss ur utvecklingen. Hur det än blir med framtidens mediavanor kommer många av de som är barn och unga idag att växa upp med den "offentlighet" vi idag har online. Vare sig det är vi föräldrar eller de själva som lägger ut saker. Bådadera kan bli pinsamma en gång.

Och: vem ska lära de unga hantera den "offentliga världen online"? Vad man lägger ut och inte? Hur man beter sig ute i den sociala internet-sfären? De lever i den världen vare sig vi tycker det är bra eller dåligt. Vare sig de kan hantera den eller inte. Vare sig de vill eller inte. Vare sig vi vill eller inte. 

Jag tänker att jag som förälder vill kunna vara ett stöd och ett bollplank för  mina barn i hur de ska hantera den världen. Fast jag själv inte vuxit upp i den tror jag att jag har saker att bidra med. Och att mina barn kan vilja lyssna på mig och prata med mig och fundera och reflektera tillsammans med mig. För det gör de, iallafall än. Men jag har ju inget att bidra med i dessa frågor om jag inte är "där". Online. Hur ska jag  kunna anses ens lite tillförlitlig, om jag inte vet vad jag pratar om och inte är där? 

Bl.a. genom dessa bloggar/bloginlägg  kan ni ta del av den aktuella debatten och klicka er vidare, både till deras tidigare inlägg och andras inlägg i debatten...

http://engulapelsin.blogspot.fi/2014/01/annu-mer-om-barn-pa-natet.html

 
 

Samt i detta intressanta finlandsvenska radioprogram:

http://arenan.yle.fi/radio/2037274

 
 
 
 

27 januari 2014

Klimatkontot

Miljötankar

Hittar en intressant sida då jag slösurfar bland bloggar och annat.
 
 
 
Roar mig, nej rättare sagt plågar mig med att skriva in lite siffror men upptäcker att jag har lite dålig koll på en massa saker i mitt liv. Utrymme finns iallafall för förändringar till det bättre kan jag konstara... Planerar återkomma till sidan småningom...  
 
Info från och om  sidan:
Klimatkontot har tagits fram av IVL Svenska Miljöinstitutet (www.ivl.se) inom ett gemensamt projekt tillsammans med Naturvårdsverket, Stiftelsen Futura, E.ON, Skanska, Stockholms stad, Göteborgs stad, Umeå kommun, Svenska Kyrkan, Sveriges Ingenjörers Miljöfond och Naturskyddsföreningen. Det är en utveckling av de tidigare klimatkalkylatorerna Klimatlöftet och IVL:s klimatkalkylator.

Genom att ge information och möjligheten att beräkna utsläpp av växthusgaser fungerar Klimatkontot som ett verktyg i arbetet med att minska klimatpåverkan från individens konsumtion. Som användare har du möjlighet att snabbt få en indikation om hur du ligger jämfört med medelsvensken och en hållbar nivå. Du kan också hitta mer grundlig information såsom tips på hur du kan minska dina utsläpp och vilken påverkan styrmedel har på samhällets utsläpp av växthusgaser. (...)
 
Personlighetsförändringen fortsätter. Idag hade jag sån natur-abstinens så jag stack ut i skogen fast jag inte hade tid och fast ingen annan i familjen kunde. Annars har det hittills oftast varit ett gemensamt projekt med gemensamma turer. 
 
Denna  längtan ut i naturen är för mig nytt. Däremot längtar jag inte längre till affärer och shoppingstråk. 
 
Och när jag sedan skjutsade barnen kommenterade de att någon lämnat studsmatta och pool ute över vintern. Och undrade om de har råd att köpa nya grejer ifall att de fryser sönder. Vi konstaterade att det kanske de har. Sedan hörde jag mig själv säga det helt oplanerade och oväntade: . "Men naturen har inte råd. Med att vi kastar saker i onödan, för att vi inte tar hand om dem". Ööh, vart kom det ifrån?
 
Och som om detta inte vore nog. Sedan träffade jag en bekant när jag hade handlat och hämtat ut ett paket med apoteksvaror (miljövänligt fraktat, förstås). Hörde mig själv stå och säga att det är så skönt att beställa de saker man ändå MÅSTE ha, så man slipper springa på stan. Detta alltså sagt av en person som tidigare sällan missat ett tillfälle att springa på stan. 
 
Det är intressant att följa sin egen personlighetsförändring, jag blir alltmera nyfiken på vem jag håller på att bli... 
 
Tog för övrigt inte med kameran till skogen men det ångrade jag förstås sedan när jag saknade den...
Tog iallafall nån mobilbild.