27 januari 2014

Klimatkontot

Miljötankar

Hittar en intressant sida då jag slösurfar bland bloggar och annat.
 
 
 
Roar mig, nej rättare sagt plågar mig med att skriva in lite siffror men upptäcker att jag har lite dålig koll på en massa saker i mitt liv. Utrymme finns iallafall för förändringar till det bättre kan jag konstara... Planerar återkomma till sidan småningom...  
 
Info från och om  sidan:
Klimatkontot har tagits fram av IVL Svenska Miljöinstitutet (www.ivl.se) inom ett gemensamt projekt tillsammans med Naturvårdsverket, Stiftelsen Futura, E.ON, Skanska, Stockholms stad, Göteborgs stad, Umeå kommun, Svenska Kyrkan, Sveriges Ingenjörers Miljöfond och Naturskyddsföreningen. Det är en utveckling av de tidigare klimatkalkylatorerna Klimatlöftet och IVL:s klimatkalkylator.

Genom att ge information och möjligheten att beräkna utsläpp av växthusgaser fungerar Klimatkontot som ett verktyg i arbetet med att minska klimatpåverkan från individens konsumtion. Som användare har du möjlighet att snabbt få en indikation om hur du ligger jämfört med medelsvensken och en hållbar nivå. Du kan också hitta mer grundlig information såsom tips på hur du kan minska dina utsläpp och vilken påverkan styrmedel har på samhällets utsläpp av växthusgaser. (...)
 
Personlighetsförändringen fortsätter. Idag hade jag sån natur-abstinens så jag stack ut i skogen fast jag inte hade tid och fast ingen annan i familjen kunde. Annars har det hittills oftast varit ett gemensamt projekt med gemensamma turer. 
 
Denna  längtan ut i naturen är för mig nytt. Däremot längtar jag inte längre till affärer och shoppingstråk. 
 
Och när jag sedan skjutsade barnen kommenterade de att någon lämnat studsmatta och pool ute över vintern. Och undrade om de har råd att köpa nya grejer ifall att de fryser sönder. Vi konstaterade att det kanske de har. Sedan hörde jag mig själv säga det helt oplanerade och oväntade: . "Men naturen har inte råd. Med att vi kastar saker i onödan, för att vi inte tar hand om dem". Ööh, vart kom det ifrån?
 
Och som om detta inte vore nog. Sedan träffade jag en bekant när jag hade handlat och hämtat ut ett paket med apoteksvaror (miljövänligt fraktat, förstås). Hörde mig själv stå och säga att det är så skönt att beställa de saker man ändå MÅSTE ha, så man slipper springa på stan. Detta alltså sagt av en person som tidigare sällan missat ett tillfälle att springa på stan. 
 
Det är intressant att följa sin egen personlighetsförändring, jag blir alltmera nyfiken på vem jag håller på att bli... 
 
Tog för övrigt inte med kameran till skogen men det ångrade jag förstås sedan när jag saknade den...
Tog iallafall nån mobilbild.
 
 


 
Bilder från dagen...
Glittrande snö...
Som inte helt samarbetade med fotografen...
 
Tilläggas kan att jag längtar efter att snart, snart
kunna köpa ett macro-objekiv för att kunna fotografera nära, nära...
Googlar som bäst på vilket det ska bli...
Tips?