Tillpuffade kuddar och sånt

Jag har alltid varit en person som vill ha tillpuffade soffkuddar och "rena" städade ytor hemma. Var sak på sin plats. Snyggt och städat. Estetiskt tilltalande. Inte en massa tidninghögar, klädhögar och andra högar lite här och var. Och mitt tidigare intresse för inredningstidningar har väl inte direkt minskat utan snarare ökat dessa personlighetsdrag- och bördan. För det med tre övriga familjemedlemmar som inte riktigt är som jag på detta område blir det lätt en börda. Hur man än puffar kuddar och plockar undan högar så dyker det alltid upp nåt nytt att ta itu med. Eller- tjata på andra för att de ska ta itu med dem.
 
Och: var jag egentligen sånhär från början eller är det inredningstidningarna som skapat detta behov hos mig?
 
Ett av mina nuvarande utvecklingsprojekt är att lägga ner, eller iallafall down-shifta, på denna front.
 
Istället för att störa mig på det som "ligger fel" försöker jag tänka att högar med kuddar, kläder, tidningar, papper och annat tyder på att här bor det människor som LEVER. Har annat att göra än att puffa kuddar och piffa till här och var.
 
Och ärligt talat, vad vill jag bli ihågkommen som? Och uppfattad som även i levande livet? Hon med de perfekt puffade kuddarna och det alltid välstädade hemmet? Där en inredningstidning när som helst skulle kunna stiga över tröskeln och göra ett reportage? Eller hon som levde och var närvarande i nuet och det som händer? I livet?
 
Dock, mitt utvecklingsprojekt går lättare tack vare att vi down-shiftat även på antalet saker... Och slutat läsa inredningstidningar... 
4

Affärer, ekologiskt, recyklat...

Det har blivit fler "affärsbesök" än vanligt på senare tid. Ja jag har ju länge varit en inbiten shoppare men har down-sizat på den fronten under det senaste året eller nåt. Dock kommer jag alltid att tycka om vackra saker och kläder- och veta vad jag vill ha. Alltså vilken stil och så.  Men behovet av att shoppa och förnya minskar så uppenbart när man inte utsätter sig för frestelsen att se en massa vackert. För med många saker är det också så att man vill ha det- när man ser det. Ser man det inte klarar man sig bra utan. Försöker nu shoppa mer "behovsprövat". 
 
Nu har det dock blivit lite mer affärer några veckor, bl.a. för att det blivit en del "väntetid i regn" och behov av tak över huvudet en stund eller två... Och affärer har då råkat ligga nära till hands för att erbjuda lite värme och regnskydd.
 
Till min glädje har jag då noterat att det verkar hända en hel del på eko- och recykle-fronten. Fler och fler saker i affärerna som är producerade på "hållbart" sätt- ur fler aspekter. Bra! Heja!
 
Dock finns ju en risk att även detta leder till köp-behov. Att det känns bättre att köpa när det är ekologiskt eller recyklat. Ja, det ska ju kännas bättre, men köper man mer än man behöver, för "det är ju ändå ekologiskt"? Precis som många nu börjar hejda sitt second-hand-shoppande som kan ha gått överstyr "för det är ju ändå på loppis och återanvänt och pengarna går till välgörande ändamål"...
 
Grunden i konsumtionen och köpandet borde ju ändå vara om vi behöver saken ifråga. Vare sig det är ekologiskt eller recyklat eller inte.
 
Typ 
Steg 1: Behöver jag detta?
Steg 2: Finns det i en variant som är tillverkad på ett bra sätt med tanke på miljö och människa?
Steg 3: Kommer saken att användas så mycket att den får ett lågt PPA; Pris Per Användningstillfälle?
 
Jag säger inte att jag full ut lever som jag "lär", men jag försöker ta steg åt det hållet. Och lära mig mer...
 
Och jag tänker på människor två generationer tillbaka. Krigstid och efterkrigstid i Finland. Innan ordet Recycle fanns. Men man recyklade och återanvände, inte för att det var inne och "hipt" utan för att man måste. Kläder användes tills de var utslitna. Sedan blev de mattor. Plastpåsar blev också mattor. Förpackningar och påsar återanvändes och julens "sticka-sockar" kunde paketeras i ett guldigt kaffepaket till den som skulle få dem. Möblerna var "shabby chic" innan ordet uppfanns, för att de slets och färgen nöttes av. På riktigt, inte med ett sandpapper. Möbler och kuddar och porslin var desamma vid varje besök. Gång på gång. År efter år. Det trygga sköna med samma kudde att vila huvudet mot, samma gardin att titta på, samma tapet, samma tavla på väggen... 
 
 
1

Skärm-detox

Min smartphone är på reparation eftersom på-och-av-knappen mer eller mindre slutat fungera.
 
Denna ofrivilliga detox är sannolikt bra...
Eller iallafall tankeväckande...  
Jag märker verkligen hur mycket jag använder telefonen till en massa saker.
Mycket av slentrian och vana men också till mycket vettigt.
 
Nu sträcker jag mig, iallafall i tanken,  gång på gång efter telefonen, ungefär som reflexen att titta på klockan. Men inser att jag just nu får hålla tillgodo med en inte alls så smart lur...  som det alltså bara går att ringa med... Typ... Ni hör själva... En telefon som man bara kan RINGA med... Stenålders... Och för 15 år sedan tyckte jag inte ens att jag behövde en SÅN (mobil)telefon.
 
Men mer eller mindre varje dag använder jag ju telefonen för att bland annat
kolla
min almanacka
mail
facebook
instagram
blogg
andras bloggar (på blovlovin)
väder
 
lyssna på musik genom Spotify
 
googla diverse saker som dyker upp
 
läsa lite tidning
 
skriva ner och fota diverse viktiga saker för att minnas dem
 
köra avslappning/mindfulness
 
samt en massa saker och appar som jag just nu inte minns men upptäcker vartefter jag saknar dem...
 
Dessutom har jag inga telefonnummer kvar...
 
Och som om detta inte vore nog, det kan bli så att den telefon jag får i retur är EN ANNAN telefon än MIN! Så funkar det tydligen med iphone-reparationer. Nån som vet om det är samma med andra smartphones?