Du som läser här på bloggen har antagligen förstått att vi älskar snö och skidåkning. Men så har det inte alltid varit. För fem år sedan hade jag fortfarande inte fattat att jag KAN lära mig åka skidor. Eller ens ta mig nerför en backe på slalomskidor. Jag hade fortfarande en massa tankar om att jag INTE kunde lära mig och INTE vågade testa. Typ tankefällor. Men jag och barnen vågade testa- här kan du läsa mer om det projektet. Sonen testade ganska snart därefter även snowboard och gick en vecka på snowboardskola men sedan blev den mest liggande eftersom skidor var roligare.
 
För två år sedan fick dock hela familjen en gemensam snowboardlektion i julklapp. Ja det var väl jag som fixade den julklappen, jag som var helt säker på att snowoard, DET kan jag VERKLIGEN inte ens STÅ på. Men dottern ville väldigt gärna lära sig snowboard, sonen ville få till bättre svängar- och jag tyckte det var bra att vi vuxna var med på lektionen så vi hörde hur det skulle gå till- för att kunna stötta barnen. Ja men tjena liksom... Efter den lektionen fick sonen i alla fall till svängarna riktigt bra och vi andra upptäckte att det faktiskt var möjligt att ta sig nerför en backe på snowboard. Och rädslan för att ramla kom man snabbt över- eftersom man ramlade så mycket att man till slut inte orkade vara rädd för det längre. 
 
Sedan tänkte jag ändå lägga ner hela snowboard-projektet för egen del men peppa dottern att fortsätta, hon som egentligen var drivande i att den där snowboard-lektionen blev av. Men så en dag låg "min" bräda på rea-bordet på en sportaffär, till halva rea-priset. En bräda (Burton Feather) som jag hade resarchat fram som den perfekta nybörjarbrädan, och väldigt snygg var den också. Sånt får man ta som ett tecken!? Så brädan följde med hem.
 
Men sedan har det liksom varit dåligt med tillfällen för snowboardåkning. Lite testade vi igen under vintern efter den där lektionen men det gick väl sådär. Dottern tog en lektion till, tillsammans med en kompis. Och DEN läraren lärde verkligen ut ett användbart tips vad gäller att svänga. Det är "bara att hålla ut händerna åt det hållet man ska åt- och titta åt det hållet- så hamnar man där". Och ja, faktiskt. Det gör man!  (För då lutar man liksom rätt och då gör brädan som den "ska". MEN rädslan gör lätt att man spjärnar emot lite och då ramlar man...)
 
Men sedan gick tiden igen utan lämliga tillfällen att träna och vara nybörjare. Men nu så! 
 
Här i skidbacken  på vintercampingen är bara två barnbackar öppna än vilket är perfekt läge för att träna snowboard... Tankefällorna är numera lättare att hantera.... Även om jag känner igen dem från när jag var ny på skidåkningen. 
 
Jag kan nu bromsa mig ner för backar och jag kan svänga med brädan. Det kan väl då inte vara HELT omöjligt att få nån sorts flyt på detta så man kan kalla det för att ÅKA snowboard!?!
 
En rolig grej här i backen är dessutom att jag har gott sällskap av några andra damer/mammor som också tränar snowboard-åkning. Idag fick den ena till riktigt fina svängar vilket peppar mig... 
 
Fast jag måste kanske pausa någon dag nu medan blåmärkena bleknar. Dessutom har det varit tuff träning eftersom jag inte vågar åka den knyckiga knappliften med brädan och istället har GÅTT uppför backen. Hoppas folk inte tror att jag är så snål att jag inte näns köpa ett liftkort. 
 
 
 
 
Det är så magiskt och meditativt 
att gå ut i morgonsol och gnistrande snö...
 
Kameran får mig att bli ännu mer fokuserad och närvarande i magin...
...som egentligen bara är vanlig verklighet men ändå så fantastiskt...
...och så lätt att missa... det har i alla fall jag ofta, ofta gjort...
 
 
 
Efter den grå hösten kändes det ännu mer magiskt
med solglitter i frost och snö
både julafton och juldagen...