26 augusti 2014

Tomatsoppa

Recept-mat

Enkelt, billigt (iallafall när tomaterna är billiga...) och gott...
 
Ingredienser:
Lite smör eller olja att steka i
1 gul lök
ca 800 g tomater
1 dl vatten
1 dl grädde, cirka
grönsaksbuljong 
Ev. lite salt och peppar.
Möjligen en nypa socker för att lyfta fram smaken. 


Gör så här:
Hacka löken.
Hetta upp smöret/oljan  i en kastrull.
Stek löken en stund.
Skär under tiderna tomaterna.
Lägg i dem samt övriga ingredienser, utom grädden. 
Låt koka under lock i 20 minuter.
Smaka på soppan och tillsätt mera salt och peppar om det behövs.
Mixa.
Tillsätt en skvätt grädde.
 
Ät gärna med färskt bröd eller varma mackor till.
 
 
 
Vi har ju alla en massa tankar om oss själva. Hur vi är, eller hur vi tror att vi är. Skapade i våra huvuden och i våra tankar, i samverkan med våra erfarenheter och mötet med omvärlden och andra människor.
 
Mina bilder av mig själv har varit såna som att jag...
 
...är en sån som är klumpig och har dålig balans och därmed är dålig på en massa saker, som att klättra i klätterställningar... (vilket jag därmed undvikit att göra...)
 
...är en sån som aldrig kan lära sig sånt som att åka skidor...
 
...är en sån som avskyr att vara i skogen och står på en sten och suckar och slåss med myggen när jag är tvungen att plocka nåt liter lingon till skolans lingonsylt...
 
...är en sån som är dåligt på en massa saker (kanske det mesta eller rentav allt) som har med fysisk aktivitet att göra och därmed blir vald sist i brännbolls-laget på skolgympan. Och kommer sist i de grenar jag motvilligt deltar i på skolans friluftsdag... Och kommer sist eller nästsist i Cooper-testet...
 
... är en sån som gympaläraren ler lite år när jag klagar över ont i benhinnorna. För att det liksom låter så osannolikt att jag skulle ha sprungit så mycket att jag ens skulle ha kunnat få ont i benhinnorna av det...
 
o.s.v.
 
Och frågan är väl vad som var på riktigt, vad som var i mina tankar och vad som blev självuppfyllande profetior. Man blir lätt så som det förväntas att man ska vara. Och då kanske man inte ens försöker förändra, eller förändras. Och man kanske inte ser att man har någon valmöjlighet. 
 
Men trots ovanstående har jag, konstigt nog, försökt hålla igång kroppen någorlunda genom åren, även om det gått i perioder och även om jag aldrig blivit vältränad. Och kanske har jag till viss del rört på mig för att inte "en sån som är riktigt tjock" också. (Lite tjock kände jag ju mig redan). 
 
Med denna som bakgrund: Desto häftigare att börja förändra bilden av sig själv.
Även om det tar tid. Och de gamla bilderna inte helt vill ge vika. Fast andra tankar och bilder tar plats.
 
Tankar och bilder som att jag är en sån som... 
...visst kunde lära mig åka slalom... 
...klarar att svänga och bromsa och åka lift med snowboard- och kanske kan lära mig ÅKA...?!
...älskar att vara i skogen...
...vågar cykla över rötter och nerför berg...
...tycker det är roligt med hinderbanor och klättergrejer...
...KAN bli stark...
...tycker att mat och fika smakar bäst utomhus...
...vill ha mer och mer av livet utomhus...
...hittar barr i min ryggsäck...
...o.s.v...
 
Och apropå denna blogg så kanske någon tror, av namnet att döma, att det är en träningsblogg. Aktiva dagar. Det är det inte. Det är en blogg om olika slags aktiviteter på resande fot och i vardagen. Skildrat av mig medan jag (och min familj) upptäcker nya saker på resan genom livet... Om livet och oss själva och vad vi kan, vågar och klarar... Vilket ofta är mer än vi först tror...
 

Vad har vi byggt för väggar i våra tankar- om vad vi kan och inte och om hur vi är?
Vad händer om vi går utanför gränsen, utanför boxen, utanför comfort zonen?
Kikar bakom väggen?
Vem hittar vi där?
 
 
 
Ett tips för en och annan fredagkväll:
Gör pizza modell taco,
d.v.s. lägg fyllningen på tortillaskal, på med ost
och gratinera en kort stund i ugnen.
Passa dem dock noga så inte kanterna blir brända!
 
Ett favorit-pålägg här är köttfärs som man lämpligen kan ha kvar sedan dagen innan
då man kanske gjorde köttfärssås...