Årstidsbyte och att vänta på sin själ

 
Idag känns det att det är "årstidsbyte". Den lilla snön som kom natten till fredag ligger på en del ställen kvar idag söndag. Eftermiddagsfikat intas i husvagnen som sedan får gå i vinter-ide. En i familjen fejar och fixar. En testar snow-skaten på löv och lite snö. En tweenie-softar och en är krasslig och passar på att vila och "vänta in sin själ". Som det sägs om indianerna i berättelsen nedan, vet dock inte om den stämmer!? Men nåt klokt ligger det iallafall i det... Jag tänker att det även är det man gör ibland när man inte orkar nånting, eller nästan ingenting. Att man väntar in sig själv, sin själ och sin energi. Ofta när jag haft nån sån dag är jag sedan väldigt energisk och fylld av tankar, idéer, ork och inspiration... Och är ikapp mig själv igen?! Det hände liksom en massa saker i mig fast det inte märktes då, när jag var inaktiv och inte orkade.
 
Och kanske behövs det faktiskt också en hel del "softa dagar och stunder när man väntar på sin själ" när man är tonåring eller tweenie-d.v.s.-nästan-tonåring? När det händer så mycket i knoppen och kroppen och inte minst i kompiskretsen som man ska hänga med i och förstå och hantera... 
 
Indianberättelsen:
Tre indianer skulle medverka i ett konvent i Nordamerika. För att ta sig dit flög de för första gången i sina liv. När de väl landat och hämtat ut sitt bagage satte de sig ned och blev sittande på en bänk. 
Anordnaren av konventet som också var den som mötte upp dem på flygplatsen började bli otålig och ville komma vidare. Så jobbigt kan det inte ha varit att flyga tänkte han. Lite frustrerad frågade han indianerna vad de sysslade med genom att sitta stilla sådär på bänken…?
Till svar fick han: Vi inväntar våra själar!
Flygplanet hade transporterat deras kroppar så snabbt att deras själar inte hunnit med i samma takt.
 
Citat