Positivitets-allergi och additions-ångest och sånt...

Ibland kan man bli  lite trött och positivitets-allergisk när man läser diverse sociala medier och bloggar. Att det ibland kan bli så väldigt rosa-skimrande och "vackert" så man nästan blir deppig av att ta del av flödet. Fast jag är lite dubbel till detta. Å ena sidan tycker jag naturligtvis att man ska försöka se saker och livet från den ljusa sidan och lyfta fram det positiva, och  fördelar och möjligheter. Å andra sidan kan man ju ibland börja  tycka att ens eget liv är torftigt och trist om man läser för mycket och för oreflekterat om andras "lyckade och fantastiska liv". (och glömmer att det bara är valda delar man ser..). Blir det för mycket sånt kan man ju dessutom även få "additions-ångest". Man plussar ihop en massa saker som andra gör, och tänker att man själv inte gör och är "tillräckligt" eftersom man inte gör "allt detta", eller stora delar av det. 
 
Och apropå detta kan jag förstås undra vilket intryck och vilken känsla jag själv inger. I bloggen och i det vanliga vardagliga livet. Här på bloggen syns ju verkligen bara valda delar. Hoppas att ni inte får positivitets-allergi eller additionsångest när ni läser här...  
 
Som motvikt till detta kan jag dock t.ex. nämna att idag är en lagom låg dag när jag snörvlar i förkylning som slog till i Sälen, borde åka och handla mat men inte orkar, borde planera nyårsmat men inte orkar, tittar på dammet vi lämnade efter oss när vi åkte till Sälen, tittar på väskorna som borde packas upp och på de fulla torkställningarna som lämnades otömda när vi åkte.  Och i Sälen påmindes jag om att höstens träning inte alls gått planenligt, särskilt inte på slutet. Och att jag i december hann och orkade alltför lite av det jag ville för att mina krafter liksom försvann till annat. Och det var viktiga saker jag ville men som inte blev. Till råga på detta strålar solen idag från en klarblå himmel och fjällvärlden levererar facebook-bilder på fantastiska soliga nypistade backar av helt annan karaktär än de vi skådade över jul. Lite bittert. Och sist men inte minst, min dator är trasig och alla mina senaste bilder är fastlåsta i den. (Dock ska den gå att fixa... )
 
Mitt perspektiv i tillvaron är dock att saker som ovanstående ändå är småsaker. Jämfört med att t.ex. vara allvarligt sjuk eller mista en familjmedlem eller andra bekymmer av helt annan art och grad. Ja, jag tycker man ska få klaga och sucka över "småsaker" också. Men jag försöker lägga begränsat med energi på det, och därför syns det kanske inte så mycket av det här på bloggen heller.