Tankar en trött dag i veckan som var

När man har lämnat Sälen för första gången sedan vi flyttade hit vid jul.
När man är på hemväg efter en lång dag och vägen känns alltför lång och man till slut ser Kläppens backar resa sig framför en.
När man spelar Hurricane Highlife som spelades ungefär tusen gånger i våras, somras och höstas medan frågetecknen kring en eventuell flytt snurrade och snurrade och snurrade.
När man svänger in i Kläppen för att hämta sonen som åkt skidor ännu en vanlig vardag efter skolan.
När man mellanlandar i en stökig hall hemma och ser en diskmaskin som borde tömmas och en tvättmaskin som borde fyllas. 
När man blundar för det och åker vidare för att hämta maken från jobbet uppe på fjället fast man knappt orkar dra på sig jackan igen. 
När man ser lamporna från byn lysa i dalen nedanför en när man åker ner från fjället igen.
När man tänker på när vi åkte samma väg i helgen och dottern spontant uttrryckte sin glädje över att bo här.
När man, trots att man är så trött och hungrig att man nästan mår illa, känner glädjen över att ha en vardag bland fjäll. Även de dagar man inte hinner ut på fjället.
 
 

Gäst-ångest- kom gärna hit men bo inte hos oss

Vi har haft lite ångest över hur vi ska hantera besökande släkt och vänner nu när vi har flyttat till en ort som är betydligt mer attraktiv att besöka än den där vi tidigare bodde. Vi vill ju gärna att folk vi känner kommer hit. Men vi vet inte hur ofta vi kommer att vilja och orka ha folk boende hemma hos oss. Dessutom bor vi numera på mindre yta än förr.
 
När jag pratade om dilemmat med en berättade en person jag känner om en sommar då hon och hennes familj hade flyttat till Norrland och hade besök dygnet runt i flera månader. Min ångestnivå steg. Jag och övriga familjemedlemmar har dessutom ganska stort behov av egentid. Och utomhusliv gör en väldigt trött, och vi har flyttat hit för att vistas mer utomhus och när vi kommer hem efter en dag ute orkar vi oftast inte ta hand om några andra än oss själva.
 
Vi har därför bestämt oss för att ingen kommer att bo hos oss när de kommer hit.
Med tre undantag:
Våra föräldrar (fast de får förstås gärna fixa eget boende om de vill). 
Barnens kompisar- om de kommer hit själva utan föräldrar.
Vissa vänner som behöver en sängplats några timmar natten innan de ska åka ett Vasalopp.
 
Alla andra får boka eget boende (som det ju finns gott om i trakten) och så kan vi umgås som det passar när de är här. Och mest utomhus.
 
Samma gäller för alla så behöver ingen störa sig på att någon "får bo hos oss" och någon annan "inte får det". Fast det snarare handlade om att vår ork skiftade eller att vår almanacka var olika full.
 
Jag känner mig jobbig, taskig och ogästvänlig som har fattat detta beslut, men jag vet att vi behöver det. Och jag vet att jag behöver träna på att sätta gränser. Detta är ett utmärkt tillfälle för det. 
3

Rösten som säger att man inte duger

Har du också någon som sitter på axeln och tjattrar? Som du behöver låta bli att lyssna på?
 
Ur boken Tid att leva