Att säga hejdå till chansen att låta slalompjäxorna vila under en Harry Potter-trappa

Vi var nyligen på husvisning. Ett fantastiskt sekelskifteshus med stor potential som väckte mycket "här-vill-vi-bo-och-detta-hus-vill-vi-vårda-och-ta-hand-om-känsla". Inte bara för att det fanns ett rum under trappan, i bästa Harry Potter-style. Där både slalompjäxor och friluftskläder hade fått plats. (Matildas favorit Harry Potter bodde ju i ett rum under trappan hos sin elaka kusin innan han kom till Hogwarts trollkarlsskola). Huset hade även annat vi skulle vilja ha, som trägolv, kakelugnar, kattvindar, vackra fönster, rum med högt i tak, en mysig bagarstuga och ett fint gammalt uthus. 
 
Men det fanns några nackdelar, bland annat den kostnad och den tid det skulle ta att åtgärda förfallet. Vore ju trist om vi flyttade till fjällen och sedan inte hade tid att njuta av dem. Slalompjäxorna är ju inte till någon glädje medan de står parkerade under trappan. Och cyklarna har vi inte skaffat för att låta dem vila i ett vackert uthus. Så vi tog farväl av även detta hus. 
 
Och jag funderar igen på om lägenhet kanske ändå skulle vara det bästa för oss. 

Att oväntat träffa gamla Bloggbussen-bekanta tack vare sociala medier

När vi var på väg till Rörbäcksnäs för att cykla i lördags så scrollade jag Instagramflödet och såg att "familjen Sohlsidan", en av familjerna som var med på samma Bloggbussen-resa till Tyskland som oss för två år sedan, var i trakten. Pappan hade cyklat Cykelvasan och övriga familjen hade hejat på- och så hade de tillbringat hela veckan i Sälen. När vi ändå befann oss så nära varandra bestämde vi oss för att ses. Det blev en trevlig kväll med fika och prat om cykling och annat. Nu hoppas vi på att ses i skidbackarna i vinter också. 
 
Tack familjen Sohl för en trevlig kväll och tack sociala medier som faktiskt även skapar möjligheter till riktiga möten!
 
För två år sedan.
Mer om Bloggbussen-resan kan du läsa i bloggens Tysklands-kategori
(Oj vad små barnen var...)
 
 
 
 
 
 
 

Äntligen har vi cyklat i Rörbäcksnäs!

Det är flera år sedan vi började prata om att cykla i Rörbäcksnäs utanför Sälen. Av diverse skäl har det ändå inte blivit av. Förrän idag! Nu vill vi redan cykla där igen. En tur på Byrundans 10 km gav alltså mersmak och vi ser fram emot att återvända och åka den igen och testa fler leder. Hoppas bara att det inte tar flera år innan vi lyckas med det...
 
Tyvärr har jag inte så många bilder från dagen eftersom jag mestadels var ensam i skogen, och det blir lite trist med bara skog och stigar på bilderna. De andra i familjen cyklade nämligen mycket fortare än mig. Dock kan allt inte heller fångas på bild! 
 
Som
  • Tystnaden.
  • Att cykla på smala stigar, omgiven av naturen.
  • Att våga lite till och lite mer när man cyklar över stenar och rötter och genom lera.
  • Att känna sitt hjärta pumpa och slå.
  • Fokuset. Flowet. Att vara här och nu.
  • Känslan när kroppen vill röra på sig-fast det är jobbigt.
  • Vattnets porlande när man kör över ett vattendrag.
  • Dofterna.
  • Svetten på huden.
  • Den sträva känslan i halsen av en halvt nedsvald mygga som slunkit in genom munnen som man inte lyckats hålla stängd p.g.a. andfåddhet.
  • Tankarna kring att inte vara den jag vill formmässigt- heller. Men att vilja bli det!