Att vilja ha det fint fast man minskar sin konsumtion

Även om jag strävar efter ett enklare liv med mindre konsumtion så kommer jag ju knappast att sluta tycka om vackra saker. Jag vill ju fortfarande ha det fint runt mig och trivas i det jag har på mig. Men jag vill ha betydligt färre saker än jag tidigare tenderat att ”dra på mig”, och jag vill kunna vara nöjd länge med det jag har. Att konsumera mindre behöver ju inte betyda att man minskar ”det estetiska” runt sig. Men en vacker sak borde väl kunna hålla och vara vacker länge, länge? Och i det enkla kan det vackra bo.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

Min kognitiva dissonans just nu

Jag har skrivit om kognitiv dissonans i ett tidigare inlägg, apropå vad som är så provocerande med "bra val som andra gör". Igår lämnade jag en kommentar på ett inlägg på bloggen Onkel Toms stuga och började därmed fundera på det där med kognitiv dissonans igen.
 
Kort om kognitiv dissonans:
Vi upplever kognitiv dissonans då våra attityder och våra beteenden inte stämmer överens med varandra.
Vi vill helst ha balans mellan våra tankar och värderingar och vad vi gör. 
Obalans medför obehag.
Vid obalans försöker vi återvinna balans genom att ändra beteende eller ändra attityd. 
 
Våra attityder och värderingar kan ju bli utmanade när vi träffar människor med andra attityder och värderingar.
 
"Det kanske inte är så självklart att tänka så som jag tänker, och göra som jag gör? Det finns ju uppenbarligen andra sätt att tänka och göra!"
 
I det läget kan ju ens egna värderingar och attityder börja förändras. Eller så håller man fast vid dem, vilket ibland då sker på bekostnad av att man ifrågasätter den andra människans sätt att tänka eller göra. Högt eller i sitt eget huvud. Om ens attityder börjar förändras kan man ju dock på sikt behöva justera sitt beteende för att matcha de nya värderingarna. Men detta kan ju vara en lång process.
 
Själv upplever jag en hel del kognitiv dissonans just nu. Mina beteenden, hur jag lever, överenstämmer nämligen inte längre med hur jag tänker att jag vill leva. Jag vill t.ex. göra fler miljösmarta val, konsumera ännu mindre, jobba ännu mindre, vara mer ute i naturen m.m. Jag tror inte att jag kommer att ändra dessa mål, vilket skulle kunna vara en väg framåt för mig. Möjligen kommer jag att addera fler mål "åt samma håll". Alltså behöver jag fortsätta förändra mina beteenden för att kunna "bete mig som jag vill". 
 
(Googla gärna "kognitiv dissonans" om du vill läsa mer! Ett bra inlägg på temat finns på bloggen Minimalisterna.)

Mina blandade känslor inför Pokémon Go

Lördageftermiddag. Pokémon Go nerladdat och till min förvåning ser jag ungdomarna i huset resa sig ur soffan och dra iväg för att träffa en kompis och jaga Pokémons längs den lilla gata där vi bor. 
 
Pokémon verkar vara spelet som får folk att resa sig ur soffan och bege sig ut och röra på sig i jakten på Pokémons-fugurer. Många hittar på köpet nya platser i sin närmiljö. Och folk börjar spontant prata med människor de inte känner! För att de spelar samma spel, ute på stan! Det är helt otroligt. Det är helt fascinernade vilken kraft det finns i ett spel.
 
Och samtidigt. Vad f-n. Finns det inte vettigare saker mänskligheten borde ägna sig åt än att jaga  låtsasfigurer? Fast- det kanske är spel som är vägen till att få oss att engagera oss mer i t.ex. miljörelaterade frågor!?

Kom igen spelbranchen! Ge oss ett spel där man går ut och jagar poäng genom att göra miljöbra och klimatsmarta val!